Publicerad 1957 | Lämna synpunkter |
RENHET re3n~he2t, r. l. f.; best. -en.
egenskapen l. förhållandet att vara ren l. fri från ngt o. d.; särsk.
1) till REN, adj. 1. Polhem Test. 9 (c. 1745). I sin fullkomligaste renhet får man qvicksilfret endast då det destilleras af ren cinober, blandad med jernfilspån till lika vigt. Berzelius Kemi 2: 341 (1812). Smith OrgKemi 10 (1938).
2) till REN, adj. 2. L. Paulinus Gothus Pest. 65 a (1623). Smörets renhet. AHB 128: 36 (1887). Den ryska rågen köpes med garanterad naturavikt och renhet. HandInd. 467 (1926).
3) till REN, adj. 3. Helsingius Bb 7 b (1587). RP 7: 372 (1638). Om snyghet och renhet på sine fartyg äro .. (holländarna) på det högsta måne. Thunberg Resa 1: 8 (1788). Nilsson PrimKult. 102 (1923). — särsk.
a) (tillf.) konkretare, oeg., om ngt som har ett rent utseende. Snöfälten utbredde sin hvita renhet öfver hela trakten. Lagerlöf Jerus. 1: 219 (1901).
b) (i vitter stil) till REN, adj. 3 g α. Psalt. 18: 25 (öv. 1536; äv. i Bib. 1917). Then oskyldighe skal holpen warda, för sina henders reenheet skul skal han holpen warda. Job 22: 30 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917).
b) (i vitter stil) till REN, adj. 4 g γ; äv. konkretare, om ”ren” blomma. Den skönaste dagen / då .. / magnoliorna .. / .. upplåta sin darrande renhet / för den nektariska morgonen. Ekelund Eleg. 11 (1903). (Liljekonvalj-)blomklockornas obefläckade renhet. Lagergren Minn. 5: 353 (1926).
5) till REN, adj. 7, särsk. 7 c. Wikström ÅrsbVetA 1827, s. 110. Genom yrkanden på förbud mot giftermål mellan adel och ofrälse sökte man .. (under E. XIV:s tid) att värna (adels-)ståndets renhet. SvH 4: 108 (1904). — jfr RAS-, RIM-, SORT-RENHET. — särsk. till REN, adj. 7 d; jfr 9 b. DA 1768, nr 47, s. 1. För språkets renhet nitälskar Edmondo de Amicis utan att derför hemfalla åt en småaktig, pedantisk purism. PT 1905, nr 76 A, s. 3.
6) till REN, adj. 8. De Rogier Euler 3: 257 (1787). Anletsdrag, hvilkas ädla renhet år och sorger ej ännu förmått utplåna. Rydberg Frib. 244 (1857). Sinne för proportionernas renhet och harmoni. Estlander KonstH 410 (1867). Josephson Tessin 1: 60 (1930).
8) till REN, adj. 10; ofta liktydigt med: rent tillstånd. Tegnér FilEstetSkr. 196 (1808). Verbets stam finnes i sin renhet uti den nekande konjugationens præsentativ. ASScF 5: 50 (1855, 1858). Carell o. Edelstam 85 (1916).
9) († utom i a, b, c) till REN, adj. 13: felfritt l. korrekt l. oförvanskat skick o. d. Dalin Hist. 1: 143 (1747). Kongl. Maj:t .. återstälde SkråOrdningen i sin första renhet. Kellgren (SVS) 4: 387 (1784). — särsk.
a) (fullt br.) till REN, adj. 13 a. RA I. 3: 279 (1594). Renhet i Läran. PH 8: 288 (1766). Nordström Samh. 1: 218 (1839).
b) (fullt br.) till REN, adj. 13 b; jfr 5 slutet. HC11H 7: 145 (1766). Academiens yppersta och angelägnaste göromål är, at arbeta uppå Svenska Språkets renhet, styrka och höghet. 1SAH 1: 27 (1786). Estlander 11Årt. 1: 252 (1919).
c) (tillf.) i fråga om text. (Vid översättningen av Eckermanns ”Samtal med Goethe”) har man valt att återge texten i dess renhet. Böök 4Sekl. 43 (1928).
10) rel.-hist. till REN, adj. 16. Oxabloodh och bockablodh och strödd aska aff ene koo (har) reengiordt them ther besmittadhe woro till kötzligh reenheet. Ebr. 9: 13 (NT 1526). Söderblom UrRelH 168 (1915).
11) till REN, adj. 18. Sedernas renhet. Renhet i uppsåtet. 1Kor. 5: 8 (NT 1526). Hjertats renhet. Agardh ThSkr. 1: 15 (1842, 1855). Motivernas renhet. Rundgren i 3SAH 2: 100 (1887). Sexuallivets renhet. Essen-Möller KvinnlUnderl. 192 (1932). — jfr SEDE-, SJÄLS-, ÄNGLA-RENHET.
12) till REN, adj. 19. Edelcrantz i 1SAH 1: 213 (1786, 1801). Öra för tonens renhet. Snellman Tyskl. 348 (1842). Renheten var .. särskildt i den sista duetten något tvifvelaktig. GHT 1897, nr 95, s. 3. — jfr KLANG-, LJUD-RENHET. — särsk. till REN, adj. 19 b, i fråga om tal. Carlén Repr. 294 (1839). En stämmas renhet består i frånvaron av alla biljud. Henningsson Välläsn. 13 (1907).
13) (†) till REN, adj. 22: klarhet, tydlighet. Ödmann AnvPred. 6 (1807). Med den största renhet och tydlighet ville Franzén klargöra sin ställning som bibeltroende och bekännelsetrogen. Wirsén i 3SAH 2: 568 (1887).
14) (†) till REN, adj. 23: god ordning, reda o. d. Dalin Arg. 2: 398 (1733, 1754). Matematisk ordning och renhet. Tilas ÅmVetA 1748, s. 31.
15) till REN, adj. 25 (o. med motsv. bruklighet): frihet (från ngt). Vigten af den inre renheten från all skrymtan. Rudin 1Evigh. 2: 164 (1872, 1878). — särsk.
a) till REN, adj. 25 a β: förhållandet att vara oskyldig, oskuld. De .. skrefvo til Konungen om deras oskuld .. (o.) begärte en Riksdag, der de för hela verlden kunde få visa deras renhet. Dalin Hist. III. 1: 211 (1761).
b) till REN, adj. 25 a δ: syndfrihet. (Jesus) är född, men uti renhet. Spegel Pass. 22 (c. 1680). jfr (†): Evig Renhet (dvs. Gud), wärdes skrapa / Synda-smittan af min siäl. Kolmodin Dufv. 130 (1734).
-BESTÄMMELSE. särsk. [jfr d. renhedbestemmelse] (i fackspr.) till 2: bestämmelse angående en frövaras renhet. LAHT 1894, s. 278. —
-BESTÄMNING. särsk. (i fackspr.) till 2: bestämning av renhetsgraden hos en frövara. UtsädT 1891, s. 42. —
-GRAD, r. [jfr d. renhedsgrad] grad av renhet; särsk. till 1 o. 2. LAHT 1892, s. 87. Vattnets renhetsgrad. Carell o. Edelstam 181 (1916). Kontrollering av guldets renhetsgrad. Dædalus 1938, s. 42. —
-IVRARE. särsk. (mera tillf.) till 5 slutet, 9 b: person som ivrar för språkets renhet. —
-LAG, r. l. m. särsk. rel.-hist. till 10: lag om rituell renhet. Den oskrifna levitiska renhetslagen. Melin JesuL 3: 83 (1849). —
(2) -PROCENT. (i fackspr.) procent(tal) angivande renhetsgraden hos fröer o. d. 2NF 31: 171 (1920). —
-STRÄVAN. strävan efter renhet; särsk.
-STRÄVANDE, n. strävan att uppnå l. åstadkomma renhet; särsk. till 5 slutet, 9 b, om strävan efter språklig renhet. 2NF 26: 822 (1917). —
Spalt R 1141 band 22, 1957