Publicerad 1957 | Lämna synpunkter |
RENLIVES re3n~li2ves, förr äv. RENLIVIS l. RENLIVENS l. (ss. ssgsförled) RENLIVNES, oböjl. adj. o. adv.
1) (numera bl. ngn gg, arkaiserande) till REN, adj. 17: som lever i celibat l. sexuell avhållsamhet, kysk. Renliiffuens och gudelige jomfrur, abbedissa och menige Systeræ i askeby clöster. G1R 1: 5 (1521). De unga lefde renlifves en tid bortåt. Strindberg SvFolk. 1: 192 (1881).
2) (i vitter stil, mera tillf.) till REN, adj. 18: som för ett rent liv (i sht i sexualmoraliskt avseende), kysk. Lef ett osjälfviskt andligt lif, förhåll dig renlifves (osv.). Samzelius Fänr. 67 (1899). Upsala(A) 1926, nr 34, s. 6.
(2) -KVINNA. [fsv. renlivis qvinna, nunna] (i vitter stil, mera tillf.) kvinna som för ett rent, osjälviskt liv; jfr -man 2. Cederström Minn. 197 (1913; om kvinnliga frälsningssoldater). Laurin LivKonst 100 (1939). —
-MAN ~man2. [fsv. renlivis maþer; jfr isl. hreinlífis maðr]
1) (numera bl. ngn gg, arkaiserande) till 1: man som lever i celibat, munk. Swedberg Schibb. 373 (1716). Lagerbring 1Hist. 4: 38 (1783).
2) (i vitter stil) till 2: man som för ett rent liv (i sht i sexualmoraliskt avseende), renlevnadsman; äv. närmande sig bet.: asket. Möller (1790). Den förskräckliga renlifvesmannen tråkar verkligen ihjäl mig. Han glor snedt på mig, om jag tager mig en liten sup till middagen. Wallengren Mann. 190 (1895). Laurin LivKonst 100 (1939). —
-PERSON. [fsv. renlivis persona] (†) person som lever i celibat, munk l. nunna. G1R 1: 192 (1524). Lagerbring 1Hist. 3: 207 (1776). —
Spalt R 1149 band 22, 1957