| Publicerad 1957 | Lämna synpunkter |
RENOMMÉ re1nome4 l. ren1-, l. -ωm- (renåmé Dalin), n. (Rudbeck Bref 207 (1685) osv.), äv. (numera bl. i Finl.) r. l. f. (RP 3: 144 (1633), Bergroth FinlSv. 69 (1916)); best. -t l. -et, ss. r. l. f. -n l. -en; pl. (mera tillf.) -er (Sturzen-Becker 2: 225 (1843, 1861), Essén Eur. 74 (1926)).
anseende, rykte, namn (se d. o. 5); vanl. (dels i uttr. gott renommé o. d., dels pregnant) om ett gott anseende l. namn. Ha, äga, åtnjuta ett gott renommé. Vara mån om l. hålla på sitt renommé. Förstöra, skada sitt renommé. Ett något skamfilat l. kantstött renommé. RP 3: 144 (1633). Profess(or) Hahn (nämnde) en af sine landsmän som .. legat ute på landet i Kimito .. och dersammastädhes har föga gådt renomee om sig. ConsAcAboP 7: 355 (1693). I våra dagar skapar renommét sin man, mera sällan mannen sitt renommé. Kullberg Mem. 3: 104 (1836). Firman .. var .. ett förnämligt företag med ett över hela världen erkänt renommé. De Geer Bergsl. 30 (1951). — särsk. (†) i sådana uttr. som bringa ngt l. vara l. komma i renommé, förskaffa ngt resp. ha l. få anseende; hålla ngt i renommé, uppehålla ngts anseende. NAv. 31/7 1656, nr 1, s. 4. Bringa sin tilwerkning uti god renomé. Bergv. 1: 454 b (1693). Ingendera .. (har) waret i något renomie för Lössachtigh(et). VDAkt. 1712, nr 97. At nu mest af somlige bokhandlare (som föra böcker om tjärvattnets nytta) allena hålles tjäre-vatnet i renomé. Aken Reseap. A 6 b (1746). Ehuru Grangärds-Jernet .. kommit i slätt renommé. Hülphers Dal. 628 (1762).
Anm. Ordet förekommer äv. (vanl. med fr. stavning) i det från fr. inlånade uttr. par renommée, ryktesvis, till namnet, särsk. i uttr. känna ngn par renommée. Andersson (1845). I kännen hvarandra par renommé, som göteborgarna känna vår herre. Ericson Fågelkås. 1: 43 (1906).
Spalt R 1150 band 22, 1957