| Publicerad 1957 | Lämna synpunkter |
RENOMMERAD re1nome4rad l. ren1-, l. -ωm-, i Sveal. äv. -e3rad2, p. adj.
om person l. sak: som har ett visst anseende l. renommé, känd; vanl. (dels i uttr. väl renommerad o. d., dels pregnant): som har ett gott anseende l. renommé l. namn, välkänd, ansedd, berömd, ryktbar. Den äldsta och i gamla dagar mest florerande och renomerade Stad i Skåne hafver varit Lund. HSH 6: 124 (1658). En sympatisk och väl renommerad ung man. Malmberg Höstd. 78 (1907). Vieilles renommerade färghandel i Paris. Cederström Hugsk. 94 (1919). — jfr VÄL-RENOMMERAD. — särsk.
a) (numera bl. tillf.) i förbindelse med bestämning som anger vad ngn l. ngt är känd (känt) för l. vad som skapat ngns l. ngts anseende, i sådana uttr. som renommerad för (förr äv. med) ngt. Een sådan hielte, som inn- och uthom landz med victorier til landz och vatn är renommerat. RARP 9: 18 (1664). (Fabriken) är sedan gammalt väl renommerad för sina utmärkta produkter. TT 1871, s. 154. Östergren (1936). jfr (†): Den dagen (dvs. fettisdagen), / Som utaff fetma nämd och renomerad är. Wexionius Vitt. 409 (1689).
b) i fråga om dåligt anseende; äv. pregnant, närmande sig bet.: beryktad, ökänd; numera bl. tillf., i sht mer l. mindre ironiskt. De renomerade spelhus. Roland Minn. 81 (c. 1748). De offentliga skolorna, .. som .. ofta var renommerade barnplågarinstitut. Holmberg Leopold 1: 90 (1953).
Spalt R 1151 band 22, 1957