Publicerad 1957   Lämna synpunkter
RENOVATOR re1nωva3tor2 l. ren1-, l. -ov-, äv. 1040, m.||ig.; best. -n; pl. -vatorer ~vatω4rer; förr äv. (enst.) RENOVATÖR, m.||ig.
Ordformer
(-or 1822 osv. -ör 1895)
Etymologi
[jfr eng. renovator; av lat. renovator, vbalsbst. till renovare (se RENOVERA), l. (i formen renovatör) av fr. rénovateur, av lat. renovator]
1) (†) till RENOVERA 1: förnyare, pånyttfödare l. dyl. Ehrenheim Phys. 1: 227 (1822).
2) till RENOVERA 2: person som renoverar ngt, särsk. ett konstvärk. Sander i 3SAH 10: 145 (1895). Östergren (1936). jfr TAVEL-RENOVATOR.

 

Spalt R 1154 band 22, 1957

Webbansvarig