Publicerad 1957   Lämna synpunkter
REPRISTINATION rep1risti1naʃω4n l. re1-, l. -tin1-, l. 01004, äv. -atʃ-, r. l. f.; best. -en.
Ordformer
(repre- 1908. repri- 1841 (: repristinationsifver) osv.)
Etymologi
[jfr t. o. eng. repristination; vbalsbst. till REPRISTINERA]
(i fackspr., i sht teol.) om återupptagande l. återinförande av ngt äldre (särsk. en äldre lära o. d.). KyrkohÅ 1908, s. 401. NordT 1931, s. 273.
Ssgr: REPRISTINATIONS-IVER. (tillf.) jfr iver, sbst. 1. Hwasser VSkr. 2: 76 (1841).
-TEOLOGI. [jfr t. repristinationstheologie] teol. om en strängt ortodox riktning inom 1800-talets evangeliska teologi, som eftersträvade en återgång till den under 1600-talet fastställda kyrkoläran (i sht läran om verbalinspirationen), restaurationsteologi. Hahnsson (1898). PedT 1908, s. 123.

 

Spalt R 1246 band 22, 1957

Webbansvarig