Publicerad 1957 | Lämna synpunkter |
REPSLAGARE re3p~sla2gare, m.||(ig.); best. -en, äv. -n; pl. =.
person som yrkesmässigt tillvärkar rep o. annat tågvirke; jfr SEJLARE. SthmSkotteb. 3: 250 (1525). Repslagare, som hafva deras Hampa här i Staden, .. åtvarnas, at så väl dermed, som med tågverks Tiärande försiktigt umgå. PH 4: 2743 (1748). Det ger sig i ändan sad’ repeslagaren. Rhodin Ordspr. 43 (1807). Rig 1937, s. 133.
-BANA, r. l. f., förr äv. -BAN. [jfr d. rebslagerbane] en vid repslagning enligt äldre, hantvärksmässiga metoder använd (lång) bana varpå repslagaren rörde sig under tillvärkningen av rep o. d.; äv. dels med inbegrepp av l. om byggnad vari en dylik bana var inrymd, dels med tanke på l. om den där bedrivna repslagerirörelsen. 2SthmTb. 7: 438 (1588). SvFl. 1939, s. 140. —
-HANTVÄRK~02, äv. ~20. (numera föga br.) jfr hantvärk 1 b. BoupptSthm 1669, s. 1794. Meurman (1847). —
-HJUL. [jfr d. rebslagerhjul] inom repslageriet använt drivhjul för kringdrivande av de drifter som tjäna till att sno garnet under spinningen; särsk. om det stora hjul som användes vid spinning av kabelgarn (”kabelgarnshjulet”). Meurman (1847). Berlin Lrb. 143 (1852). —
-ÄMBETE~020, äv. ~200. (förr) repslagarnas ämbetsskrå; äv. (†) om repslageriet ss. yrke. MeddNordM 1897, s. 86 (1656). Sonen Anders Hartman som Reepslagare Embetet hafwer lärdt. ArvskifteSthm 27/5 1676. MeddNordM 1901, s. 276 (1903).
B (†): REPSLAGARES-VEV, se A.
Spalt R 1256 band 22, 1957