Publicerad 1957 | Lämna synpunkter |
RESEKTION re1säkʃωn l. res1-, l. -ek-, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
kir. operativt ingrepp varigm en del av ett organ skäres (l. sågas o. d.) av l. bort, av- l. bortskärning o. d.; särsk. om sådant ingrepp med åtföljande förenande av de kvarvarande delarna av det opererade organet. Sedan han genom resection borttagit en del af underkäken, hvilken var angripen (av kancer). Hygiea 1839, s. 149. Om resektion af synnerven vid hotande sympatisk oftalmi. Eira 1896, s. 369. SvLäkT 1935, s. 99. — jfr MAG-RESEKTION.
-HÅL, n. hål l. öppning efter resektion. Sutur av huden över resektionshålet. SvLäkT 1935, s. 386. —
-PREPARAT. preparat (se d. o. 1) av sådan del av organ o. d. som avlägsnats gm resektion. SvLäkT 1935, s. 1044. —
-SPJÄLA, r. l. f. (numera bl. tillf.) spjäla för spjälning av ben som opererats gm resektion av led o. d. FörslReglSjukvFält 1889, s. 223. —
-TÅNG, pl. -tänger. [jfr t. resektionszange] med vassa käftar försedd tång avsedd att användas vid resektion; äv. (tandläk.) om sådan tång avsedd att (vid tandutdragning) kunna omfatta o. avskära (äv.) det benparti som omger tandroten; jfr ben-sax. 2NF (1915). SvLäkT 1935, s. 1145. —
Spalt R 1370 band 22, 1957