Publicerad 1957   Lämna synpunkter
RESIGTYG l. RESIGETYG, n.; best. -et; pl. = (Dahlstierna).
Ordformer
(resig- (-ee-) c. 1540—1807. resige- 1561. resingnere- 1523. reszeghe- 1532. reszig- 1534. -tugh 1562. -tyg (-yy-) 1523—1807)
Etymologi
[av mlt. reisich tūch l. ä. t. reisiges zeug, reisiger zeug, av reisich resp. reisig (se RESIG, adj.1) o. tūch resp. zeug (se TYG); formen resingneretyg har sannol. bildats gm anslutning till RESENÄR. — Jfr RESTYG]
(†)
1) koll.: rytteri; äv. i förb. med räkneord, i sådana uttr. som tvåhundra resigtyg, tvåhundra man rytteri; jfr RESTYG 3. G1R 1: 120 (1523). Tw hundrade reszigtygh och sexhundrade fotfolk. SvTr. 4: 152 (1534). Talet på thet resigh tyghet, war mong sinnom tusende tusend. Upp. 9: 16 (Bib. 1541; NT 1526: thet ridhandes krijgs folk). Vij svenske ähre fast svage till resigtygh och fotfolk. G1R 26: 32 (1556). I förste Drabningen wordo Zamoiski Ryttare aff Maximiliani Resigtygh illa vndfångade. Schroderus Os. III. 2: 308 (1635). Möller (1807).
2) (ut)rustning för ryttare l. rytteri; jfr RESTYG 2. Seent är att tala om de Resig-tyg och Wagnar. Dahlstierna (SVS) 92 (1698). Möller (1790, 1807).

 

Spalt R 1414 band 22, 1957

Webbansvarig