Publicerad 1957   Lämna synpunkter
RESSORTERA, v. -ade (VDAkt. 1658, nr 82 (: resorterat, sup.), Därs. 1688, nr 101 (: resorterar, pr. sg.)), äv. pr. sg. -er (RP 6: 73, 132 (1636)).
Ordformer
(resort- 1636—1688. ressort- 1845—1904)
Etymologi
[jfr t. ressortieren; av fr. ressortir, lyda l. höra under, i denna bet. sannol. avledn. av ressort, lagsaga m. m. (se RESSORT, sbst.1)]
(†) i uttr. ressortera under l. till ngt, (i judiciellt l. administrativt o. d. avseende) lyda l. höra l. sortera under ngt; ressortera till ngn, höra till ngns prerogativ, falla under ngns domvärjo; med personligt l. sakligt subj. Ingen judex haffver jus att benåda een liffvet, effter som detta resorterer till Majesteten. RP 6: 73 (1636). Dee handlingar (dvs. göromål), som resortera till Cantzliet. Därs. 132. Aldenstundh iagh undher dhet Höghwördige Consistorij JurisDiction intet resorterar. VDAkt. 1688, nr 101. Ekbohrn (1904). jfr: Dedt collegium, dijdt ährendet resorterer. RP 6: 132 (1636).

 

Spalt R 1488 band 22, 1957

Webbansvarig