| Publicerad 1957 | Lämna synpunkter |
RESTITUERA res1titɯe4ra l. re1s- l. räs1-, l. 01—, l. -tu-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr RESTITUTION.
I. tr.
1) återlämna l. återställa (ngt) till den förutvarande ägaren l. innehavaren, lämna igen; i sht förr äv. med indirekt personobj.
a) (numera bl. ngn gg, i sht i skildring av ä. förh.) med avs. på föremål l. landområde o. d. Then capitain, som mig tog fången, han wille intet restituera mig mina saker. Schück Wivallius 1: 49 (i handl. fr. 1629). Wij (dvs. adeln) förblifue widh wår förr gifne resolution att Lijflandh beholles ewärdeligen vnder Sweriges Crono, och Pryssen restitueres pålacken. RARP 2: 154 (1635). Tack för lånet af brefven, som nu restitueras. Linné Bref I. 2: 147 (1750). Walde Krigsb. 2: 457 (1920).
b) med avs. på pänningmedel: återbetala, återbära.
α) (†) med avs. på lånade medel l. medel som ngn (orättmätigt) tillägnat sig från ngn o. d. (Det förundrar mig) at han migh the tiugu daler, som iagh honom länt haffwer icke restituerer. Schück Wivallius 1: 103 (i handl. fr. 1630). (Ämbetsmän o. ämbetsvärk få) icke det ringeste .. till sigh annamma (av kronans inkomster), så frampt dee icke .. wele betala och restituera huadh dee sålunda hafua anticiperat. CivInstr. 59 (1655); jfr 2. Kellgren (SVS) 6: 153 (1786).
β) kam. med avs. på uppburen avgift (särsk. tull l. skatt), i sht sådan som påförts ngn felaktigt l. med för stort belopp. Enär det vises, at Tull mer än en gång är betald, bör det, som mer ärlagt blifvit, genast restitueras. PH 6: 4541 (1757). SFS 1948, s. 505.
2) (†) lämna ekonomisk ersättning för (ngt); betala skadestånd för (ngt); ersätta, gottgöra; betala. Then skade som Swerigis crone .. hafuer lidit, (bör) restitueres och oprettes. SvTr. V. 1: 135 (1603). Börje Rijman blef dömd till böter och afbön samt att ”restituera causerade expenser” med 45 daler. Cavallin Herdam. 2: 208 (cit. fr. 1686).
3) (i sht i vetenskapligt fackspr.) återställa (ngt) i l. återge (ngt) dess förutvarande l. rätta skick l. gestalt l. form, återupprätta o. d.; förr äv. med prep.-bestämning (inledd av till) som anger det skick l. den ställning som återges ngt; jfr 4, 5, 6, 7. (Vi, dvs. G. I, ha endast tänkt på huru) thetta förtryckte och uthi grundh förderfvade rijke uthaf thes förderfvares våldh och tyranij genom Gudz nådige tilhielp .. (måtte) igen blifva förlossat och til sine förre frijheter, egenskafft och kraft restituerat. G1R 29: 536 (1560). Strax i början läsas de halft utplånade orden .., hvilken mening tydligen måste restitueras på sätt som .. gjorts. AntT 5: 431 (1895). Materialets förmåga och kraft att efter en deformation återta (restituera) sin ursprungliga form. Ekman Mek. 463 (1919). Sverige skulle restitueras till den omfattning det haft före kriget. SvFlH 2: 11 (1943). Söka restituera det forna växtbeståndet (på Svindersvik). Fatab. 1954, s. 212. — särsk.
a) (†) med avs. på byggnadsvärk l. dyl.: åter sätta i stånd, restaurera o. d. Schück VittA 1: 269 (i handl. fr. 1666). Pons Tarpejus el. Fabricius af Q. Fabricio som honom restituerat. SvBrIt. 1: 65 (c. 1700). Dalin (1855). Ahlman (1872).
b) fysiol. med avs. på kropps- l. växtvävnad l. kroppsorgan o. d.: återuppbygga, återställa, förnya o. d.; i sht i pass. form o. där äv. närmande sig intr. bet.: förnya sig l. dyl. Snart inträder det absoluta behofvet af en så långvarig .. hvila, att hjärnan kan under den fullkomligt .. restitueras. LärovKomBet. 1884—85, III. 1: 95. — särsk. (†) med avs. på kroppsmateria: förnya, ersätta l. dyl. Then subtile Substantzen (som avgår från kroppen) blifwer genom Lufften, then hårde genom Maten, then fuchtighe genom Dricken mäst restituerat och tilsatt. Palmchron SundhSp. D 2 a (1642).
c) (†) med avs. på ngns heder: återupprätta. At restituera någons heder. Schmedeman Just. 1506 (1698).
d) (†) på nytt fastställa. (Ludvig XIV) restituerade then Wästphaliske och Kiöpenhambniske Freden. Brask Pufendorf Hist. 246 (1680).
4) (†) med person- l. saksubj.: återställa (ngns hälsa); äv. med personobj., i uttr. restituera ngn till hälsan l. (enbart) restituera ngn, återställa ngn till hälsan, bota l. kurera ngn, göra ngn frisk igen; äv. i uttr. restituera ngn från ngt, bota ngn för ngt; i p. pf. äv. i mer l. mindre adjektivisk anv.: återställd; om person äv.: frisk igen. Carolstadius Pest. E 3 a (1620). Inom en Månad blef jag til hälsan fulkommeligen restituerad. Humbla Landcr. 8 (1740). Ändteligen har Chinan fullkomligen restituerat mig. Kellgren (SVS) 6: 92 (1780). Ännu är jag ej fullkomligen restituerad från min långsamma Frossa. Därs. 116 (1782). Min hälsa är nu mycket bättre än när du var här, men långt ifrån restituerad. Därs. 149 (1786). Hr doktor F. har haft den artigheten att restituera mig från mitt obehagliga illamående. Snellman Gift. 2—3: 28 (1842). PDAAtterbom (1850) i 2Saml. 11: 20.
5) (numera bl. ngn gg, arkaiserande l. med fackspråklig prägel) återinsätta (ngn) i l. återge (ngn) hans förutvarande rättigheter l. ämbete l. rang l. ställning o. d.; äv. om restauration av en monark l. ett furstehus (se RESTAURATION 2); äv. i uttr. restituera ngn i (förr äv. till) ngt, återinsätta ngn i ngt, återlämna ngt till ngn, låta ngn återfå ngt l. dyl. UppsDP 31/3 1596. Jacobus Jonæ fordom Kyrckieheerde Vthi Öster Rydh, huilken .. priveradh (dvs. avsatt) war, begärede blifwe restitueredh. Därs. 28/5 1600. (Vi, dvs. adeln, begära) att wj motte restitueres vthj wår förra Stat igen. RARP 2: 15 (1633). (Mårten Båhr skulle) jnleggia (sitt adelsbrev) dermed hans Son restitueres till sitt mödernes Arf. Därs. 25. Borgmest. ifrån Schara .. måtte niuta lag till goda och restitueras till sitt embete. 1BorgP 158 (1675). Den restituerade (stuartska) konungaätten (i England). Bolin Statsl. 2: 83 (1871). För den händelse Danmark ej fogade sig och restituerade hertigen. SvRiksd. I. 4: 110 (1932). — särsk. (†) i uttr. restituera ngn officio, återinsätta ngn i hans ämbete. Thet han (dvs. prästmannen) måtte restitueras officio. UppsDP 26/5 1593.
6) jur. om myndighet: återställa en enligt allmänna rättsregler förlorad rättighet med avs. på (ngt); särsk. dels: bevilja resning i (mål), dels: medge undantag från bestämmelserna rörande (fatalietid). Att restituera afgjorde mål. Nordström Samh. 2: 591 (1840). (Gm bifall till resningsansökan) restitueras fataljetiden och försättes målet i samma läge, vari det var före försummelsen. Hernberg Rättsh. 511 (1922).
7) [jfr 3] fotogr. gm omfotografering l. projektionskopiering avhjälpa vissa (under särskilda betingelser uppkommande) perspektiviska felaktigheter hos (fotografi, t. ex. flygbild l. arkitekturbild). SvGeogrÅb. 1933, s. 154.
II. refl.
1) (i sht i vetenskapligt fackspr., mera tillf.) återta sin ursprungliga form l. dyl. En kropp som intet är elastiqve, är antingen så hård, at den intet förändrar sin figur genom utvärtes tryckning, eller så blöt, at den intet restituerar sig, sedan des figur är ändrad. König Mec. 19 (1752).
2) (mera tillf.) återvinna hälsan, hämta sig o. d. Djur, som befinnas halta under pågående betesgång, böra intagas i ladugården för att stillastående få tillfälle att restituera sig vid utfodring med gott hö. LAHT 1932, s. 80.
1) till I 1 a: återlämna, återställa. Vijken skal .. nw strax restitueras vnder norgis crona igän. G1R 5: 134 (1528). Swedenborg RebNat. 1: 304 (1720). särsk. övergående i bet.: lämna ifrån sig, överlämna. G1R 29: 813 (1560).
2) till I 1 b, 2: lämna (ngt) ss. ersättning (till ngn för ngt), betala. HovförtärSthm 1678, s. 382. Till Kocken Mester Iockum ähr igen restituerat, för åthskilligt Steenkiärll han Inkiöpt hafwer utj Carlshambn (ett visst belopp). Därs. 1689 B, s. 196 (möjl. ssg).
3) till I 5, i uttr. restituera ngn igen till ett visst sällskap, återge ngn hans förutvarande ställning ss. ledamot av ett visst sällskap. BraheBrevväxl. 1: 195 (1671).
Spalt R 1511 band 22, 1957