| Publicerad 1957 | Lämna synpunkter |
RET, sbst.1, l. RETE, n.; anträffat bl. i sg. best. retet.
(†) ngt som utlöser l. framkallar ngt, incitament, retmedel l. dyl. Uti naturen ligger endast Ämnet och Retet till bildningen (av människans själ), men ej ändamålet. Kullberg Soyaux 16 (1805).
Spalt R 1530 band 22, 1957