| Publicerad 1958 | Lämna synpunkter |
RETARDERA ret1arde4ra l. re1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr RETARDATION, RETARDATOR.
I. tr.; med person- l. (vanl.) saksubj.
1) i sht tekn. o. fys. minska den hastighet varmed ett föremål l. en massa o. d. rör sig, ge ngt en långsammare fart; motsatt: accelerera; med obj. betecknande antingen föremålet osv. l. farten l. rörelsen. VetAH 1748, s. 172. Blodets rörelse i artererne är påskyndad, i venerne åter retarderad. TLäk. 1835, s. 22. Retarderingen af den i rören (till sugpumpen) befintliga vattenmassan. TT 1874, s. 230. En rörelse är likformigt retarderad, om hastigheten ständigt erhåller lika minskningar på lika tider. Moll Fys. 5: 4 (1897). Dahl o. Wallmark MatTeknHb. 224 (1949).
2) (†) åstadkomma att (ett ur) går saktare; jfr II. (Man ser) at .. (pändeluret) går 3 min. 28 sec. för-fort, och måste medelst pendelkulans ned-sänkande något retarderas. Hiorter Alm. 1740, s. 18.
3) åstadkomma att förloppet l. utvecklingen av ngt sker i långsammare takt; med obj. betecknande antingen skeendet l. takten; ofta i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: återhållande, hämmande o. d.; äv. närmande sig o. i äldre ex. svårt att skilja från 4. Geijer I. 8: 351 (1843). Att retardera (tändsticks-)satsens förbränning. TT 1900, Allm. s. 148. 1890-talet betyder en retardering i Nebraskas och Syd-Dakotas befolkningstillväxt. SvGeogrÅb. 1938, s. 181. I retarderat tempo. De Geer SvNatRiked. 1: 111 (1946). Det retarderande momentet (i valkampanjen) utgjorde .. splittringen inom partiets egen ledning. HT 1950, s. 197. — särsk.
a) (numera föga br.) litt.-hist. ge handlingen i en litterär framställning en långsammare takt gm avbrott i framställningen l. utvikningar o. d. Schück VLittH 1: 50 (1898). Wrangel Dikten 254 (1912). En af de få scener (i Macbeth), som retarderar styckets i öfrigt så raska handling. Schück Shaksp. 2: 300 (1916).
b) med tanke väsentligen på resultatet av en långsammare takt i förloppet l. utvecklingen av ngt, närmande sig bet.: åstadkomma en försening l. eftersläpning l. en förlängning av ett visst (eg. till ett tidigare skede hörande) tillstånd o. d.; nästan bl. ss. vbalsbst. -ing l. i p. pr. l. p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; särsk.
α) konst. i fråga om stilutveckling. (Vissa arkitekters) arbeten kunna, om de också i enskildheter tagit intryck av samtidskonstens utveckling, räknas till ett retarderat 1800-tal. NordT 1928, s. 34. (Kaklen i kakelugnarna) visa sig .. i dekorativt avseende vara avkomlingar av empiren och nygotiken. .. Denna stilistiska retardering är för övrigt typisk för allmogekonsten. Ymer 1933, s. 253.
β) pedag. o. psykol. i fråga om ett barns fysiska o. psykiska utveckling. Om en 10-åring är 12 månader försenad, är detta en betydligt kraftigare retardering än om det gällde en 14-åring. PedT 1947, s. 195. Olsson Fröding 103 (1950).
4) (†) allmännare (ofta med konkret obj.): fördröja, försinka; uppehålla; hämma; uppskjuta; hindra; jfr 3. Hwem som monde wara orsaken, at thenne så godhe och loflighe Saak är blifwen retarderat och förhindrat. Schroderus Urs. M 4 b (1626). Han hafver uthi Holland aff opassligheet varet retarderet. OxBr. 10: 368 (1635). Alt hwadh som til .. (vår religions) yttermehra styrkio, rotande och befrämiande kan tiena att må tagas i acht, och der emoot tijdigt förekommas, hwadh som desz önskelige fortgång kan synas hindra och retardera. Stiernman Riksd. 1102 (1647). Dalin (1871).
II. (†) intr., om ur: sakta sig; gå för sakta; jfr I 2. För tids æqvationen, som står upsatt uti denna Hof-Calender för hvar dag, bör Uret äfven ifrån den 1 til den 14 September hafva retarderat 4 m. 38 s. emot Solen. Hofcal. 1758, s. 115. Dalin (1871).
Spalt R 1545 band 22, 1958