Publicerad 1958   Lämna synpunkter
RETOR re3tor2 l. 40 (rétårr Dalin), m.||(ig.); best. -n; pl. -er retω4rer.
Ordformer
(i sht förr äv. rhe-)
Etymologi
[jfr t. o. eng. rhetor samt fr. rhéteur; av lat. rhetor, av gr. ῥήτωρ, besläktat med εἲρειν, säga (jfr IRONI, ORD, sbst.2), o. ῥῆσις, tal (jfr PARRESI). — Jfr RETORIK, sbst. o. adj., RETORIKER, RETORISERA, RETORISK]
1) om förh. under antiken: professionell vältalare; lärare i vältalighet l. konsten att hålla tal; person som sysslar med retorikens teori. LittT 1795, s. 376. Qvintilianus var den förste latinske retorn, som .. fick lön på stat. 2VittAH 27: 31 (1873, 1876). Som rhetor och skriftställare har .. (Antisthenes) varit flitigt verksam (i Aten). Ahlberg FilH 2: 114 (1926).
2) (†) om förh. i modern tid: lärare i vältalighet (vid universitet). Lagförsl. 74 (c. 1609).
3) om förh. i modern tid: (god) talare, vältalare. Rydén Pontoppidan 231 (1766). Fransmännen .. (kunna) uppvisa ett stort antal af verkliga rhetorer. Rydqvist i 2SAH 12: 433 (1827). Hellström i 3SAH LVIII. 2: 327 (1947).
Ssgr: A: RETOR-SKOLA, se B.
B: (3) RETORS-LATER, pl. (tillf.) later som äro utmärkande för en vältalare. Kihlman NordProf. 324 (1923). —
(1) -SKOLA, r. l. f. (retor- 1891—1936. retors- 1838 osv.) om förh. under antiken: skola för meddelande av undervisning i bl. a. vältalighet l. konsten att hålla tal, talarskola. Lénström RomLittH 30 (1838).

 

Spalt R 1562 band 22, 1958

Webbansvarig