Publicerad 1958   Lämna synpunkter
REUSSERA re1use4ra l. -ɯs- l. -ys-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade ((†) sup. reussert Porthan BrCalonius 26 (1793)).
Ordformer
(reusera 1690—1784. reussera 1674 osv. reyssera (-üss-) 1680)
Etymologi
[jfr t. reussieren; av fr. réussir, av it. riuscire, av ri- (av lat. re-, se RE-), o. uscire, gå ut, av lat. exire, gå ut (se EXITUAL), med den uddljudande vokalen sannol. beroende på inflytande från it. uscio, utgång (ytterst av lat. ostium, ingång, dörr, till os, mun, mynning; se OS, sbst.1). — Jfr REUSSIT]
(numera bl. tillf.) om person l. värksamhet l. företag o. d.: lyckas, ha l. få framgång; äv. med bestämning styrd av prep. för, betecknande den för vilken ngt lyckas; äv. i uttr. reussera (ut)i ngt, lyckas med ngt; äv. opers.; äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: lyckad l. framgångsrik o. d. BrinkmArch. 2: 142 (1674). Spegel Dagb. 71 (1680: reüsserade för them). (Till en böneskrift måste man) söka söta och angenäma ord och expressioner, på det man må uti sin begiäran reussera. Biurman Brefst. 44 (1729). Rudin arbetar nu starkt, att kasta öfverända Dalins reputation, och jag tror han reusserar. Kellgren (SVS) 6: 108 (1782). Upplysningens reusserade bemödanden att taga religionsbandet af folkmassan. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 40 (1805). Sturzen-Becker 4: 67 (1862). Vi 1950, nr 21, s. 6.

 

Spalt R 1597 band 22, 1958

Webbansvarig