Publicerad 1958 | Lämna synpunkter |
REVBENSSPJÄLL re3vbens~spjäl2, i vissa trakter äv. 40~1, vard. (i sht i vissa trakter) äv. reb3ens~ l. räb3– (reb`enspjäl´SpråkvNUtt.; jfr LoW (1889) o. Kock Akc. 2: 99 (1884)), äv. (numera knappast br.) REVBENSBJÄLL ~bjäl2, förr äv. REBENSPEL l. REBENSPELL, n.; best. -et; pl. =.
(stek av) revbensstycke av svin; stundom äv. (i sht i pl.) om del av sådant (stekt) revbensstycke, bestående av ett l. två revben med vidsittande kött (jfr REVBENSSPJÄLLS-STYCKE). VarRerV 27 (1538). Steken bestod af färska refbensspjäll. Ödmann Hågk. 22 (1801; uppl. 1918). Vid tillredningen knäckas benen, och revbensspjället stekes i ugn, gärna tillsammans med frukt .. (t. ex.) äpplen. 2SvUppslB 23: 1262 (1952). — särsk. (tillf., skämts.) i utvidgad anv., om motsvarande parti av en människas kropp; äv. om (Adams) revben. Ännu vandrar jag så ensam på jorden, som om Adam aldrig förlorat något refbenspjell. Snellman Gift. 1: 11 (1842). Jag avskyr alla krokodiler som kommer för att hugga sig ett stycke av mitt revbensspjäll! Ekelöf Malraux FörtvEj 201 (1944; i bild).
Spalt R 1630 band 22, 1958