RICHTERIT rik1teri4t, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[till namnet på den tyske metallurgen Th. Richter († 1898) o. tidigast använt av den tyske mineralogen A. Breithaupt 1865]
miner. till amfibolerna hörande bisilikat av ljust gulbrun färg, förekommande i långsträckta kristaller o. utmärkt av stor manganhalt. NF (1889). 2SvUppslB (1952).
Spalt R 1714 band 22, 1958
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se