Publicerad 1958 | Lämna synpunkter |
RIGA- ri3ga~, äv. 40~.
i ssgr, för att beteckna att ngt härstammar från l. hör hemma i l. är utmärkande för Riga, huvudstaden i Lettland.
-FARARE, i bet. 1 m.||(ig.), i bet. 2 r. l. m. (numera bl. tillf.)
1) person som i befälsställning l. ss. besättningsman o. d. seglar på rigafarare (i bet. 2).
2) (handels)fartyg som går på Riga. Mine skep hade fått fatt på 19 Rigafarrer. Carl IX Cal. 126 (1604). —
-SNODD. (i sht förr) prydnadsföremål av flätat människohår, framställt (i Dalarna) i en teknik som härstammar från Riga. SvKulturb. 7—8: 144 (1931). —
-TALL. (om ä. förh.) eg.: furuvirke utskeppat från Riga; anträffat bl. i utvidgad anv., om högsta kvaliteten av nordiskt furuvirke. SkogsvT 1912, Fackupps. s. 164. —
Spalt R 1777 band 22, 1958