| Publicerad 1958 | Lämna synpunkter |
RIGID rigi4d, adj.
1) stel, styv, jämförelsevis oböjlig; numera i sht (med.) om muskler l. andra vävnader. Det starka könets complexion och rigide febrer (dvs. fibrer). Fennia XVI. 3: 108 (1761). Principer — någon gång endast rigida pålar. Cygnæus 4: 41 (1839). Wernstedt (1951).
2) (numera knappast br.) i utvidgad anv., om person l. karaktär: fast, konsekvent, rätlinig; förr äv. om stil, uttryckssätt o. d.: rättfram. Hans framställning (var) rak, rigid utan alla omsvep. JEPalmsvärd (1817) hos Wedberg Palmsv. 24. Rigid som en jernstör, .. man kan nästan säga till öfverdrift trådrät och ärlig. Reuterdahl Mem. 169 (1858).
1) med. stelhet l. styvhet i kroppens vävnader l. leder, vanl. framkallad av sjukdomstillstånd i hjärna l. ryggmärg. TLäk. 1832, s. 191. Rigiditet med rörelsearmod. 3NF 9: 1106 (1928).
2) geol. i fråga om jordklotet, i sht dess yttersta skikt: förmåga att motstå formförändringar, styvhet. PopNaturvRevy 1913, s. 193.
Spalt R 1781 band 22, 1958