Publicerad 1958   Lämna synpunkter
RIKANERA, v. -ade.
Ordformer
(äv. ric-)
Etymologi
[av fr. ricaner, av ffr. ricaner, skria (om åsna); jfr ffr. recaner, rechaner, rechaignier, richainier m. m., skria (om åsna), skria som en åsna, skära tänder m. m., av ovisst (möjl. ljudhärmande) urspr.]
(numera knappast br.) grina (se d. o. 6); hångrina; särsk. i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet., äv. i utvidgad anv., om ngns tal l. om samtalston o. d.: hånfull l. sarkastisk o. d. Pfeiffer (1837). Ramsay Barnaår 3: 84 (1904). Hans tal .. föll hårdt, kallt, bittert ricanerande. Ahrenberg Männ. 1: 112 (1904).

 

Spalt R 1801 band 22, 1958

Webbansvarig