| Publicerad 1958 | Lämna synpunkter |
RIKTIGHET rik3tig~he2t, r. l. f.; best. -en; pl. (numera bl. tillf., i bet. 1) -er (RP 6: 106 (1636; i bet. 2 c), Peringskiöld Hkr. 1: 175 (1697; i bet. 7), Sahlstedt (1757; i bet. 1 b) osv.).
1) till RIKTIG I 1: egenskapen att vara riktig; äv. (numera bl. tillf.) konkretare, om ngt (t. ex. ett begrepp) som utmärkes av l. visar l. representerar denna egenskap. Ther nu Laghmannen thetta (dvs. utskrivningen) committeras, som .. Weet .. at han icke allenest een resa vthan så länge han Laghman är, skal swara til thetta ..: Tå warder han sigh och better beflijta om richtigheet uti Vtskrifningen. Gustaf II Adolf 9 (c. 1620); jfr 3. Swedberg Ungd. 435 (1709). Vågbalckens ricktighet (kan) pröfvas. PH 2: 1269 (1736). Vid anställd jämförelse mellan Sanning och Rättvisa, finner man lätt dessa termer vara blott tvänne olika namn, lämpade till tvenne väsentligen förbundna Rigtigheter: Rigtigheten i Förstånd, och Rigtigheten i Handling. Silfverstolpe PVetA 1802, s. 15; jfr b. Grammatikalisk riktighet i tal och skrift. Sprinchorn PedUtsk. 13 (i handl. fr. 1804). (Bevis) måste hafva en Logisk riktighet, så att slutsatsen ostridigt följer af det, som föregår. Ödmann AnvPred. 10 (1807). Cassel TeorSocEkon. 190 (1934). — jfr ORD-, SKRIV-RIKTIGHET. — särsk.
a) (numera bl. tillf.) motsv. RIKTIG I 1 c, i fråga om betalning l. erläggande av ngt: egenskapen att ha skett i sin (behöriga) ordning l. att vara fullt tillfredsställande o. d., i sht förr äv. övergående i bet.: (ngts) fullt tillfredsställande erläggande; äv. i fråga om skuld l. kontrakt o. d.: ostridighet (jfr b). RARP 1: 19 (1627). Om .. (skeppen ligga på redden) derföre, at man intet kan ha den lägenhet af bryggor, eller för tullens säker- och riktighet skull, .. det lembnas där hän. Polhem Bet. 2: 11 (1721). Tvist om skuldens richtighet. RB 10: 6 (Lag 1734); jfr Kallenberg CivPr. 1: 440 (1918). Inspector (i Avesta), som bevakar koppar-förtullningens ricktighet. Hülphers Dal. 26 (1762). B. (har) erkänt riktigheten af åberopade kontraktet. 1NJA 1874, s. 4. jfr (†): (Vid stiftssynoden 1691) Taltes om collecters richtigheet, .. om sacellanorum förskått till änkjorne, som effter bewillningen richtigt borde uthgåå (m. m.). SynodA 1: 175 (1691); jfr 2, 6.
b) motsv. RIKTIG I 1 g: egenskapen att överensstämma med l. ge uttryck åt l. motsvara värkliga förhållandet l. sanningen; sanningsenlighet; sanning; äv.: egenskapen att vara adekvat l. (i fråga om anmärkning) befogad; äv. i fråga om avskrift o. d.: egenskapen att överensstämma med originalet, trohet l. noggrannhet o. d.; ngn gg äv. konkretare, om ngt (t. ex. detalj i översättning) som utmärkes av l. visar sådan egenskap; jfr d. Han medgav anmärkningens riktighet. Thulin Mant. 1: 118 (i handl. fr. 1711). At låta Församlingens Pastor med sin underskrift bestyrka riktigheten (av protokollsutdragen). Wallquist EcclSaml. 5—8: 47 (1791). (En översättnings fullkomlighet) beror uppå .. ängsligt fina riktigheter. Thorild (SVS) 3: 73 (1791). Ärftlighetsteorien hade vunnit ett nytt bevis för sin rigtighet. Strindberg NRik. 149 (1882). Det senare (dvs. att börshusets stil påminner om C. F. Adelcrantz’) är icke utan sin riktighet. Nyblom i 3SAH 5: 156 (1890). Vilken grad av riktighet man kan tillerkänna den ryska statistiken, är mycket vanskligt att avgöra. SvGeogrÅb. 1934, s. 184.
c) motsv. RIKTIG I 1 h: egenskapen att överensstämma med vad förhållandena i ett visst fall kräva; stundom: lämplighet l. ändamålsenlighet; stundom allmännare, övergående i bet.: klokhet l. förnuftighet. Skiäl och orsaker til besagde förbetring (inom jordbruket), som vil göra hvar och en til skickelig domare om richtigheten af sin egen praxis. Serenius EngÅkerm. 2 (1727). Riktigheten af en åtgärd. Dalin (1855). Harlock (1944).
d) [jfr t. das hat seine richtigkeit, damit hat es seine richtigkeit; jfr 5 e] i uttr. ha(va) l. äga sin (fulla l. fullkomliga o. d.) riktighet (jfr 5 e), vara (alldeles osv.) i sin ordning l. som sig bör o. d.; numera vanl. motsv. b: vara i (full osv.) överensstämmelse med värkliga förhållandet l. sanningen; vara (fullt osv.) riktig; äv. i sådana uttr. som det l. allt har sin riktighet med ngt, det osv. är i sin ordning med ngt l. (numera vanl., motsv. b) ngt är (till alla delar) i överensstämmelse med värkliga förhållandet l. sanningen l. det osv. förhåller sig värkligen så med ngt; i sht förr äv. därmed har sin riktighet, detta har sin riktighet. Rikets Militie aflöning och förnöjande .. hafwer hwad Rytteriet widkommer i det närmaste sin riktighet. HC11H 15: 14 (1662); jfr 5 e. Därs. 14: 165 (1693). Herr Archiaterns anmärkning vid Soja-bönans ritning .. äger sin fullkomliga riktighet. PJBergius (1764) hos Linné Bref I. 3: 144. Sedan denna Charta (över med posten expedierade tidningar) ankommit till adress-orten, skall det åligga vederbörande att derå teckna dagen då sådant skedt samt huruvida allt med Tidningarne haft sin riktighet. SPF 1828, s. 340. Ihre anmärker, att Helsingarne bruka (ordet) vinna i samma mening, som andre hinna; och dermed har sin rigtighet. Rydqvist SSL 1: 178 (1850). Lyckas .. (den förment överlägsne) inbilla andra, att det har sin riktighet med öfverlägsenheten, så är öfversittaren färdig. SvTidskr. 1895, s. 8. Tungor äro skapade att ljuga med, svarade han, och det hade nog sin riktighet. Jensen Hudson PurpL 230 (1924).
2) [jfr motsv. anv. i t.] till RIKTIG I 1, om skick l. tillstånd som ngt bör befinna sig i l. ha för att överensstämma med givna normer l. regler l. för att fylla anspråk på planmässighet o. d.; riktigt l. gott skick; (god) ordning; reda; numera bl. ngn gg med nära anslutning till 1. RA II. 2: 277 (1617). Wij wele .. förberörde Ord (dvs. Psalt. 81: 14—17) .. betrachta, delandes them, för mera Richtigheet skull, vthi föliande twenne Stycken. Botvidi 3Pred. 32 (1621, 1627). Alle acta (äro) så confuse sammanlagde, att föga richtigheet der uthi finnes. RP 6: 105 (1636). Man (har) icke kunnat erhålla then riktighet, med Bergslagens materialier och medel, som man genom thesze Sexmäns tilordnande förmodat. Bergv. 1: 498 (1696). En Tysk Soldat som icke är van vid så riktig bröd-lefverering, sparar thet altid, hvaremot then Franske, som är vander vid sådan riktighet, säljer theraf en del. Richardson Krigsv. 2: 308 (1741). (Den som arbetat vid spinnmaskinen ss. barn) har då fått se många tillfälligheter som inträffat, samt äfven inhämta på hvad sätt det eller ett annat blifvit återbragt till sin rigtighet. Carlström Spinnm. Föret. 4 (1832). Meurman (1847). — särsk.
a) (†) i uttr. hålla (en) riktighet (i l. uti l. på l. över l. med ngt), hålla ordning (i l. på ngt), hålla reda (se REDA, sbst.1 6 b δ) (på ngt); särsk.: föra räkenskaper l. registratur o. d. (över ngt); äv. (i uttr. hålla (en) riktighet uti l. med ngt): följa (en) viss fastställd ordning l. metod beträffande ngt; hava riktighet i ngt l. hålla ngt i riktighet, ha l. hålla ordning på l. i ngt; hava riktighet med ngt, låta ngt försiggå med ordning o. reda (o. väl känna till ngt; jfr 6 samt REDA, sbst.1 7 a). CivInstr. 296 (1612: opå). KalmPriv. 20/4 1620, s. 6 (: öfuer). På dedh academien med lärdhe och skickelige professoribus må blifua försörgdh och en richtigheet holles vthi deres waal. Annerstedt UUH Bih. 1: 235 (i handl. fr. 1625). Secreterare .. och Skrifware som richtigheet hålla (i amiralitetskollegiet). RF 1634, § XI. Så frampt jagh skall gå effter nu nyes giorda instruction och den richtigheet med protocoll och registratur holla. OxBr. 3: 506 (1638). En Lands-Secreterare, .. hwilcken ochså alle acter och Resolutioner i richtigheet hålla skal. LReg. 334 (1687); jfr PH 2: 1101 (1734). På det Kongl. Maj:t en så mycket större riktighet må kunna hafwa med marcherna, och .. sjelf pertinent weta huruwida med dem dageligen lider, .. Ty (osv.). HC11H 14: 178 (1693). UrFinlH 697 (1713: haft riktighet i). jfr: Som detta contoir sedermera blifvit pålagt at hålla redo och ricktighet öfver den år 1732 vid båtsmanshållet förordnade förrådscassans rättigheter. 2RA 3: 1161 (1734); jfr 6.
b) (†) i uttr. ställa en riktighet i ngt l. ställa till riktighet över ngt, bringa ordning (o. reda) i ngt; göra riktighet över ngt (jfr 6 b), bringa ngt i rätt l. gott skick. Öfwer wicht och Måhl hafwer en lång tijd .. warit klaghat, och är ther öfwer som offtast giordt ordning och stäldt til richtigheet. Schmedeman Just. 231 (1638). Om förskoningh för mantalspenningar för ödeshemman (som prästerskapet begärt), kunna lengderna intett bliffva förandrade; när een allmän jordereffningh skieer, skall der öffver richtigheet och ordningh giöras. RP 8: 16 (1640); jfr 6. Risingh KiöpH 49 (1669: i).
c) (numera bl. ngn gg med anslutning till 1) i uttr. vara i (sin) riktighet, vara i (sin) ordning; lämna l. finna ngt i god riktighet, lämna ngt resp. finna ngt vara i god ordning; bringa ngt, förr äv. ngn (ut)i riktighet (jfr 5 c), förr äv. riktigheter, bringa ngt i ordnat skick resp. ordna l. åstadkomma ordning o. reda i ngns förhållanden o. d.; förr äv. fästa och sätta ngt uti riktighet, bringa o. befästa ngt i ordnat skick; förr äv. sätta sig l. komma (ut)i riktighet (jfr 5 b), komma i ordnat skick. Joh. Baner .. (kunde) komma nedh till siökanten, att fatta dhen till vår frökens och Sverriges chronans tiänst och säkerheet, in till dess alle saker häruthe (i Tyskland) komma i richtigheet. AOxenstierna 7: 661 (1632); jfr 5 b α. Att krigzrättsacterne icke ännu uthi sådanne richtigheeter brachte äre, som sigh böör. RP 6: 106 (1636). Bergv. 1: 112 (1639: fästa och sätta). Wij (ha) .. förordnat .. Jören Stiernhielm att .. Rijkzens Antiquiteter under sin inspection hafwa och them vthi godh ordning och richtigheet bringa. Schück VittA 1: 168 (i handl. fr. 1648). Att bringa handtwärckaren i den richtigheet wij åstunda. MeddSlöjdF 1896, s. 107 (c. 1664). Uthi den förhoppning, at desze oredor af sigh sielf omsijder skulle förfalla, och alt igen sigh uthi een behörigh ricktigheet sättia. Stiernman Com. 3: 347 (1665). Carl XII Bref 87 (1707: är .. i riktigheet). Då Sigge skulle rida, såg Styrbjörn efter doningarna, om alt var i sin riktighet. Dalin Vitt. II. 6: 108 (1740). Weise 2: 90 (1771: lemnade). Banco-Utskottet öfversåg emedlertid (banko-)Verket och fann det i god rigtighet. AdP 1800, s. 1330.
d) (†) i uttr. för ngras riktighets skull, för att god ordning skall råda bland ngra, för att det skall vara ordning o. reda i ngras förhållanden o. d. MeddNordM 1897, s. 102 (1712).
3) (†) motsv. RIKTIG I 3: redlighet; ärlighet, uppriktighet; äv. (motsv. RIKTIG I 3 c) övergående i bet.: duglighet l. kompetens. JPGothus NMånsson E 2 b (1639). (Tionden) Är Frössöö Scholestaat anslagen, som förlåter sig uppå Offerdahls richtigheet, och fördenskull icke åstundar något prof. OfferdalKArk. N I 1, s. 12 (1692). Hans richtigheet och activitet sampt nychterheet haar han (dvs. en sökande till tjänsten ss. kvestor) i sielfwa wärcket wijst. ConsAcAboP 7: 552 (1695). Wollin Stilgjut. 61 (i handl. fr. 1759).
4) (†) motsv. RIKTIG I 4: renlärighet, rättrogenhet. Ställandes nu til prästersk. at bepröfwa hans ricktighet, såsom han ock redo är at låta sig rätta, om honom någon wilfarelse kan öfwerbewijsas. 2PrästP 1: 67 (1719).
5) [jfr 1, 2 samt RIKTIG I 8] (†) om egenskapen l. förhållandet l. tillståndet att vara klar (se d. o. 12) l. avgjord l. uppgjord l. avslutad l. färdig o. d.; stundom liktydigt med: avgörande l. uppgörelse o. d., stundom med: värkställande l. realiserande, stundom med: utgång l. resultat l. slut l. fullbordan o. d. Oss gafs förtröstningh, att dett som uthi öfrige stridige punkter än nu syntes vara oafftaltt, skulle effter vårt förslagh få sin richttigheet. AOxenstierna 2: 694 (1624). (Förslaget) blef .. til riktighet och widare perfection stadfäst. HC11H 10: 165 (1680). (Han) dristade (icke) .. skingra (de för krigsfångarnas lösköpande avsedda) medlen, innan han finge se hvad riktighet blefve med utlösnings-verket. Loenbom Stenbock 4: 182 (1765). Då utkastet undfått sin riktighet, är Talet mer än till hälften fullbordadt. Ödmann AnvPred. 39 (1807). — särsk. i vissa uttr.
a) nå l. vinna sin riktighet, nå sin fullbordan; bli klar l. färdig l. slutförd; sättas i värket; bli klarerad l. uppgjord l. avgjord; om pänningsumma: bli betald l. likviderad; hinna till sin riktighet, hinna slutföras. AOxenstierna 4: 429 (1629: nått). Iagh .. ähr sinnadt att låtha detta .. förehafvandet (dvs. dotterns giftermål) nåå sin fortgång och richtigheet .. fierde dagh jul. OxBr. 12: 92 (1641). Executionerne uthi dee saker som till dato afdömbde .. äre, hafwa och wunnit deres tilbörlige richtigheet. HSH 31: 504 (1662). Iag .. (har) satt pant för berörde summa, til des den kan vinna sin richtigheet. ASparre (1714) i HT 1900, s. 87. HC11H 7: 149 (1715: hinte). At Batterierne med desz behöriga bestyckning först och för allting nådde sin riktighet. Därs. 161. 2PrästP 1: 239 (1720).
b) komma till l. (i bet. α) i (en) riktighet (jfr 2 c).
α) med sakligt subj.: bli klar l. avgjord l. avslutad l. färdig o. d.; fullbordas; komma till uppgörelse; äv. opers. Hvadh sahl. K. Maij:tt haffver lembnat ogjort, dedt är effter hans dödh kommet till een richtigheet. RP 6: 410 (1636). (Vi) hafwe .. seett af edhertt breff, .. huru I hafwen brachtt till ett lyckeligitt sluuth dhe edher committerade ärender hoos churförsten af Brandenburg, och att dett widh altt är kommitt till een så godh och ändteligh richtigheett. Carl XI (1696) i HH XVIII. 2: 95. SynodA 1: 274 (1713: komma i en behörig richtighet). Kommer förbundet med czaren till richtighet lärer EKM. .. kunna häruti (dvs. i fråga om konung Stanislaus’ gottgörelse) betiena sig af des medling. 2RA 1: 304 (1723).
β) med personligt subj.: få till stånd en uppgörelse l. komma överens (med ngn om ngt); jfr RIKTIG I 9; äv.: få sina affärer klarerade l. reglerade; äv. i uttr. komma till riktighet med ngt, få till stånd en uppgörelse med avs. på ngt, äv.: få ngt klarerat l. (upp)ordnat. På dett .. H. K. M:tt een gångh må komma till någon richtigheett medh Elssborgzlössens Räster, och almogen derföre blifue befrijedt. LReg. 137 (1620). Oeconomus .. begiärte demission ifrå sin tienst och at han kunde komma til richtigheet, innan han reeser, som ock sine panter igen. BtÅboH I. 5: 72 (1689). Ändock at man med några twistigheter om gods .. ej är kommen til riktighet. HC11H 7: 30 (1697). Man kom snart til riktighet om fredsarticulerne med czaaren. KFÅb. 1913, s. 254 (c. 1730).
c) [jfr t. etw. in l. zur richtigkeit bringen] bringa ngt till (sin) l. i riktighet (jfr 2 c) l. befordra ngt till (sin) riktighet, göra ngt klart l. färdigt; göra ngt i ordning; reglera l. ordna upp ngt; ge ngt slutgiltig form l. föra ngt till slutgiltigt resultat o. d.; slutföra ngt; genomföra l. realisera ngt; ställa ngt till riktighet, göra ngt klart l. färdigt, slutföra ngt. HT 1913, s. 131 (1631: i richtigheett bringa). Ehuruwäl de twistige puncter intet kunde den gången bringas til någon riktighet. HC11H 14: 81 (1664). Att .. hwart åhrs arbete aldrasidst innom tre månaders förlopp på nästfölliande åhret (skall) wara till sin richtigheet brackt. CivInstr. 84 (1694). Någre Höglärde och Lagfarne män .. som de til nya Kyrko-Ordningen gjorde förra projecter .. noga skärskåda och til sin riktighet och fullbordan ändteligen befordra skulle. HC11H 15: 42 (1697). Därs. 7: 149 (1715: ställa). Skulle nu desse här föreslagne handelstractater effter önskan snart kunna befordras till ricktighet .., så är (osv.). 2RA 1: 399 (1723). När jag sakerna för vår transport til richtighet bracht. Humbla Landcr. 489 (1740). Meurman (1847).
d) göra (en) riktighet (med ngn l. med l. om ngt), träffa uppgörelse l. göra upp (med ngn l. om ngt); äv.: uppfylla l. fullgöra sina ekonomiska förbindelser (gentemot ngn); jfr 7 slutet. SvTr. V. 1: 326 (1624). Hvar jagh ickie .. hade inlatitt migh medh någre mine grannar .. om någre grensetvister een richtigheett att giöra. GHorn (1647) i OxBr. 8: 192. För æn med de Poler en richtighet voro giordt. BSkytte (1656) i HT 1912, s. 121. Innan Herrn skiljes från verlden, så beder jag, at han giör ricktighet med mig, angående denna räkningen. Modée HåkSmulgr. 102 (1738).
e) ha(va) sin riktighet (jfr 1 d), vara klar l. färdig; nå sin fullbordan; äv. hava sin goda riktighet med ngt, nå sin lyckliga fullbordan med avs. på ngt; ofta svårt att skilja från 1 d. (Vi ha) af den förhoppning wij Oss göre att medh detta (dvs. Åbo akademis invigning) alt schall hafua sin goda richtigheet, till den ända för gott och nyttigt befunnett att låta göra Fundationsbreffuet färdigt. BraheBrevväxl. II. 1: 8 (1640); jfr 1 d. (Besvärspunkterna) äre färdige, men vij få them inthet uth, för än rijkzdagzbeslutet har sin richtigheet. RARP 9: 251 (1664). För de hårda människor, som icke känna Evangelium, måste man predika Lagen .. til dess de blifva möre, och kännas vid sin brist; och när det har sin riktighet, då bör Evangelium komma. Borg Luther 1: 557 (1753). Lindfors (1824).
f) visa sin riktighet med ngt, om person: visa med ngt att man fullgjort sina skyldigheter (med hänsyn till ekonomiska åligganden); jfr RIKTIG I 8 b β. Desse sedlarne (som ange att innehavaren betalt sin skatt) måste hvar och en bära med sig och visa sin riktighet med. Eneman Resa 1: 117 (1712).
6) [jfr 1, 5 samt RIKTIG I 8 a β] (†) om klarläggande l. klargörande l. utredning l. underrättelse l. besked o. d.; särsk. om redovisning; särsk. i uttr. riktighet (up)på l. om l. över ngt, beträffande ngt. Efter jag icke haffver ähnnu konedt fåå däropå (dvs. beträffande vapnen) någon rulla eller richtigheett. AOxenstierna 2: 492 (1622). Anderss Grip han hafuer all richtigheet och beschedh om dehres Adelige Herkompst. RARP 2: 11 (1633). (Han) skall .. åhrligen inlefwerera j Stockholm sin rächning och richtigheet. HH 29: 553 (1646). Föga eller ingen ricktigheet finnes, öfwer kyrkiornas inkompster och uthgiffter. VDAkt. 1676, nr 202. Som det kom an på at hafva rätta storleken på de slagna aflånga hålen på Cylindern, och han .. på tilfrågan ej kunde gifva mig någon riktighet derpå, annat än ungefärligen, så (osv.). VetAH 1756, s. 91. Att någon rigtighet .. måtte ärhållas på Ryska afträdandet af Lappland. Hallenberg Hist. 5: 282 (1796; i översättning av danskt brev fr. 1624). — särsk. i vissa uttr.
a) hinna till en determinerad riktighet, få ett bestämt besked; (sätta och) fatta (en) riktighet över l. uti ngt, avfatta besked l. resolution o. d. beträffande ngt (jfr 5). Axel Baner och Bengt Oxenstierna fingo i uppdrag att der öfver (dvs. över vissa frågor) sättja och fatta een ricktigheet. RP 5: 5 (1635). Därs. (: fatta ther uthinnan richtigheet). BL 1: 63 (1835: hinna).
b) göra riktighet (för l. över ngt) (jfr 2 b), avlägga räkenskap l. avge redovisning (för ngt); göra en riktighet om ngt, ge besked om l. redogöra för ngt; göra riktighet för sig, avge redovisning för sin förvaltning o. d., göra reda för sig. LReg. 143 (1620). Min tienere .. som jagh derhedan till att göre een richtigheet om alle saker affärdigett hafver. JDelaGardie (1624) i OxBr. 5: 296. Klädewäfwaren (skall) wara förbunden desz förre antagne Vll förarbeta, och för den samma richtighet att giöra. Stiernman Com. 4: 1210 (1688). Förmyndaren (synes) böra wara saklöös, då han richtigheet för sigh giordt. FörarbSvLag 7: 135 (1695). Botin Hem. 2: 180 (1756: hvaröfver).
c) visa reda och riktighet för ngt l. uppvisa riktighet för ngt, redovisa för ngt, avge redovisning för ngt. HC11H 5: 4 (1680: upwisa). Såsom J ännu intet wist någon reda och richtighet för Stockholms Barnhuus Tijonde huruledes den förledit åhr blefwit Disponerat. ÅgerupArk. 10/10 1711.
7) [jfr 5; jfr äv. motsv. anv. i sv. dial.] (†) om ngt som det tillkommer ngn att uppbära l. erlägga o. d.; särsk. (i sht i uttr. ngns riktighet, äv. riktigheter) om vad ngn har rättighet att fordra l. uppbära; stundom: (ngns) rättighet; äv.: (full) valuta l. betalning (för ngt). Ther jag hafver mit underhåldh, får jag ingen richtighet; ifrån Högby hafver jag icke bekommit öfver 6 tunnor spannamåll. JRothovius (1620) i OxBr. 12: 204. Detta Sterbhusetz Creditorer .. (bliva) om richtigheet för derass rättmätige Prætensioner förwissade. BoupptSthm 1672, s. 94 b. Sigurder Jarl .. reste .. ut på Oglo, hwarest han skulle wara til gästebud, och upbära thär jämte sina richtigheter. Peringskiöld Hkr. 1: 175 (1697; isl. orig.: taca Veitslor). K. krigscollegium vill åligga at draga den försårg, det bemälte pensionairer sin ricktighet bekomma. 2RA 1: 280 (1723). Jag begär icke mer än min riktighet. Nordforss (1805). — särsk. i uttr. göra l. fullgöra sin riktighet, fullgöra sina skyldigheter (med hänsyn till ekonomiska åligganden); göra riktighet för ngt, fullgöra sina ekonomiska skyldigheter med avs. på ngt. Honom (dvs. en bonde på ett av akademiens hemman) är sagdt till att afträdha, emedhan han åhrligen ingen richtigheet gör för räntan. ConsAcAboP 4: 142 (1673). Bengt Håkanssons Attest om Gullarp, att det hördt till Kiällundha och giordt sijn richtigheet till Kiärdha Prästegård. VDP 1682, s. 447. VRP 1710, s. 306 (: fullgiöra).
8) [jfr motsv. anv. i sv. dial.; jfr 7] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) befogenhet, rättighet; rätt. Postmannen .. yttrade i viktig ton: — De har ja ingen riktighet till. Nilsson HistFärs 55 (1940). Nu ska ja be o få bevisa att ja va i min fulla riktighet till o kalla honom (tjuv). Dens. VännEmell. 237 (1955).
-PUNKT. (tillf.) bildl., om punkt (på en tänkt skala l. dyl.) som representerar det rätta l. riktiga i moraliskt l. teoretiskt avseende. LBÄ 23—24: 17 (1799).
Spalt R 1970 band 22, 1958