| Publicerad 1958 | Lämna synpunkter |
1) (†) överensstämmande. (Sv.) rijmligh (lat.) congruus. Wollimhaus Ind. (1652). Sahlstedt (1773). Heinrich (1828). — särsk. i uttr. rimlig med ngt, som rimmar l. överensstämmer med ngt. Ett med språkets art rimmeligit tal. Scherping Nyck. 100 (1730).
2) (†) som passar l. lämpar sig, passande, lämplig; stundom svårt att skilja från 4 (a). Någhon skön och rijmligh Lijknelse eller Historia, ther igenom hwar och en kan bliffua påmint, huru han sigh .. emoot Gudh och sin nästa tilbörligh förhålla skal. LLaurentii Nyårspred. C 2 a (1618). KOF II. 1: 8 (1650). Dalin (1855). — särsk. i uttr. ngt faller rimligt för ngn, ngt synes l. ter sig förenligt med ngns värdighet; jfr 4. Wij (kunna) icke finna huru dett will rymligit falla för Consistorio .. att dett i den af sig fälte dom (över H. Curio) något bryta eller ändra skall. Annerstedt UUH Bih. 2: 191 (i handl. fr. 1676).
3) som förefaller att överensstämma med värkligheten l. det värkliga förhållandet, sannolik, trolig; sannolikt riktig; ofta svårt att skilja från 4. Ingenting synes mig därföre rimligare, än at vid denna Calmare Ledning de Norske jämväl besökt Kivik oc där .. omvändt folk til Christendomen. Schück VittA 5: 488 (i handl. fr. 1765). (En viss) teori .. hade företrädet att peka på en bestämd och rimlig sjukdomsorsak. Wirgin Häls. 3: 45 (1933). Det rimligaste måste vara att anta, att (osv.). Arv 1954, s. 133.
4) som överensstämmer med l. motsvarar vad som är (l. anses vara) förnuftigt l. klokt l. möjligt o. d., förnuftig, förståndig; som det finnes en förnuftig mening med; möjlig. Polhem Bet. 2: 18 (1721). Alla andra Svärmare (än svedenborgarna) pläga .. draga mer och mindre rimliga följder af orimliga principer. Kellgren (SVS) 2: 242 (1787). Pastorn behöfde allt sitt ljusa förstånd, all sin stora kännedom af menniskohjertat .. för att gifva .. Hermans reform-begär en god och rimlig rigtning. Knorring Ståndsp. 1: 169 (1838). En metod, som, inom det rimligas gräns, kan hjälpa er. Zetterström Dag 171 (1946). — särsk.
a) övergående i bet.: överensstämmande med rätt o. billighet l. rättvisa o. d.; som det finnes skäl för, skälig, befogad, grundad; väl avvägd; i sht om krav l. begäran l. uppgift o. d. En sådan uppgift är knappast rimlig i tredje klassen. Arbetet uppfyllde alla rimliga krav. Rudbeck Bref 34 (1664). Det var .. fråga om .. hjälp att hålla blickarna fästa vid boken så länge, som det kunde anses rimligt att begära av en gosse med .. andra intressen. Hallström Händ. 139 (1927).
b) övergående i bet.: måttlig, moderat; särsk. om pris. Ej heller någon illa tage / Ett rimligt smink på sagans hy. Sehlstedt 5: 225 (1832; med ordlekande anspelning på RIM, sbst.2). Cavallin (1876). Skulpturer i rosen- och sandelträ, skrin och bord, .. säljas till ovanligt rimliga priser. TT 1896, Allm. s. 179. Harlock (1944).
5) (numera i sht vard.) om person: som är förnuftig l. klok i sin samvaro med andra l. i sina krav o. d., resonlig, medgörlig. Schulthess (1885). Även om det är svårt att älska alla sina medmänniskor .. så kan man ändå vara rimlig och resonlig i sitt sätt emot dem. Zetterström VärldHj. 28 (1942). Nog svarar du ja som ett rimligt manfolk när .. (prästen) frågar dig? Aronson SångPolstj. 37 (1948).
II. ss. adv.
2) motsv. I 3.
a) (i formen rimligen) sannolikt, förmodligen, antagligen, troligen, möjligtvis. Ekblad 153 (1764). Det är rimligen denne (förut omtalade) Petr. Joonsson, som nämnes såsom Väpnare bland Konungens Råd i Telge d. 4 Jun. 1322. BL 23: 179 (1857). Rimligen har ock spelet vid de gamla offerfesterna tagit plats å sjelfva offerhögen. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 454 (1868). Selander LevLandsk. 148 (1955).
b) (i formen rimligt) (mera tillf.) på ett sannolikt sätt. Ljuga rimligt, (dvs.) så att det låter sannolikt. Dalin (1855); jfr 3 b.
3) motsv. I 4, för att beteckna ngt ss. förnuftigt l. rimligt l. skäligt l. resonligt o. d.
a) (i formen rimligen) förnuftigtvis, med skäl, skäligen, med rätta, billigtvis, om man vill vara resonlig l. rättvis, rimligtvis; vanl. ss. bestämning till verb. (Man) kan .. icke rimligen anse .. (Viger Spas lagsamling) annorlunda, än som en skrefven lag. Schönberg Bref 1: 33 (1772). Allt, hvad jag rimligen kunde begära. De Geer Minn. 1: 103 (1846). Moberg Utvandr. 303 (1949).
b) (i formen rimligt) på ett rimligt sätt, skäligt, billigt; måttligt; särsk. ss. bestämning till adj. o. adv. Rimligt nog började kråkan ögonblickligen att skrika. Cavallin Kipling Gadsby 184 (1897). Det är icke mer än rimligt (begärt), att du ber om ursäkt. Östergren (1936); jfr I 4 a.
1) till I 3, II 2, för att beteckna ngt ss. tänkbart l. troligt: förmodligen, troligen, antagligen, sannolikt. Dalin (1855). Rimligtvis hade (baron) Bonde .. äfven ådragit sig konungens personliga misshag. Hyltén-Cavallius Lif 214 (c. 1880). EHTegnér i 3SAH 6: 213 (1891). SagSed 1938, s. 128.
2) till I 4, II 3: rimligen, förnuftigtvis, med skäl, med rätta, billigtvis. Hvad kunskaper kan man ens rimligtvis fordra af en simpel knekt? Crusenstolpe Mor. 6: 555 (1844). De norske kommittéledamöterna voro så tillmötesgående som man rimligtvis kunde önska. Sander i 3SAH 4: 77 (1889). Spong Sjövinkel 402 (1949).
2) (†) till I 2: egenskapen l. förhållandet att vara lämplig l. passande; äv. övergående i bet.: anständighet. Ekblad 83 (1764). (Sv.) Rimlighet, .. (t.) die Schicklichkeit. Möller (1807).
3) till I 3: egenskapen l. förhållandet att förefalla att överensstämma med värkligheten, sannolikhet; särsk. (ofta övergående i 4) i sådana uttr. som efter l. emot all rimlighet. Weste (1807). (En viss) hypothes strider helt och hållet mot all rimlighet, och .. vederlägger sig sjelf. Agardh ThSkr. 2: 67 (1842, 1856). Efter all rimlighet. Schulthess (1885). En genom penningmängdens ökning vållad ”dyrtid” (kan) ej med någon rimlighet .. väntas övervunnen genom ökad produktion av varor. Heckscher EoH 23 (1922). Wägner Silv. 34 (1924).
4) till I 4: egenskapen l. förhållandet att vara rimlig l. förnuftig l. skälig; stundom äv. konkretare, om ngt rimligt l. förnuftigt o. d. Yttranden stridande emot skäl och rimmelighet. Schönberg Bref 3: 71 (1778). Dalin (1855; konkretare). Inga avprutningar med hänsyn till sunt förnuft eller solklar rimlighet få göras. Karlgren BolsjevRyssl. 103 (1925). Han ansågs ganska förmögen och behövde inte just neka sig något, som låg inom rimlighetens gränser. Munthe Torsd. 31 (1934). särsk.
a) (i sht vard.) i uttr. i all rimlighets (stundom äv. alla rimligheters) namn, med hänsyn till l. tanke på vad som är rimligt; ofta allmännare ss. uttr. för harm l. förtrytelse o. d.: i fridens namn o. d.; jfr namn 8 c. VL 1895, nr 7, s. 2. För övrigt kan man ju i alla rimligheters namn ej begära att (osv.). Knöppel Öd. 47 (1918). Vad i all rimlighets namn pratar ni för något. Smith KRanke 117 (1921). Johansson VFäd. 65 (1935).
b) (†) i uttr. rimlighet till ngt, rimligt skäl l. rimlig anledning till ngt. Den unge Gref Magnus Gabriel De La Gardie .. (hade) bordt finna, huru liten rimmelighet på des sida kunde vara til afund emot den gamla Riks-Cancelleren (A. Oxenstierna). Schönberg Bref 2: 136 (1778).
c) (numera bl. tillf.) till I 4 b; övergående i bet.: måtta. Unge man, skryt då med rimlighet. Leopold 6: 240 (1793).
Ssg: rimlighets-vis, adv. (tillf.) till rimlighet 4: rimligtvis (se d. o. 2). Det återstår då rimlighetsvis ingen annan utväg än att sänka fordringarna över lag så att (osv.). Ergo 1930, s. 90.
Spalt R 2007 band 22, 1958