| Publicerad 1958 | Lämna synpunkter |
RING riŋ4, sbst.4
(föga br.) i uttr. ring och spring, om brådskande omkringlöpande hit o. dit (för att uträtta en mångfald ting). Snart det Söndag är; / Då blir det ring och spring och bjefs och prål. / En kyss! Om Söndag är du min gemål. Hagberg Shaksp. 7: 166 (1849; med ordlekande anslutning till RING, sbst.1 1 a β). Efter en veckas ring och spring var jag redo (för avresa). Grebst 1År 14 (1912).
Spalt R 2058 band 22, 1958