RINGLE, n.
Etymologi
[jfr t. ringel, ringelbiene, bilarv; larverna ligga hoprullade; till RING, sbst.1]
(†) bilarv. (Sv.) Ringle .. (t.) die Ringelbiene. Möller (1790). Heinrich (1828).
Spalt R 2097 band 22, 1958
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se