Publicerad 1959   Lämna synpunkter
RIPPA, v.2
Etymologi
[(y.) fsv. reppa, rippa, sätta i rörelse, lyfta (ankar), sv. dial. reppa, skynda åstad; jfr d. rippe, sätta i rörelse med ett ryck, nor. rippe, lyfta (ankar), nor. dial. rippa, reppa, skynda sig, mlt. repen, reppen, sätta i rörelse, äv. refl.: skynda sig, lt. sik reppen l. rippen o. holl. zich reppen, skynda sig; av oklart urspr.; ordet har sammanställts med RAPPA, v.4, men kan möjl. äv. föras till den germ. rot rip som föreligger i REPA, v.2 I o. II; jfr äv. REPA, v.2 III]
(†) hasta, ila, skynda sig, skyndsamt bege sig (från en plats till en annan). När .. (giriga personer) kunna mena sigh någhot winna, rippa the ifrån then ena Orten til then andra öfwer Siö och Land. Palmchron SundhSp. 237 (1642).

 

Spalt R 2122 band 22, 1959

Webbansvarig