| Publicerad 1959 | Lämna synpunkter |
RISKERA riske4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, förr äv. RISIKERA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (mindre br.; Östergren (1936)).
1) sätta (ngt) på spel, våga. Thär nu vij vår stat riskerade, .. syntes conscienti[a] lederas. RP 2: 8 (1630). Risquera lifvet. CMBlom (1761) hos Linné Bref I. 3: 278. Man riskerar inga krigsskepp i vinterdimmorna kring Nordkap. Hedin 1Varn. 10 (1912). En flicka, som visade sig ute med en pojke på gatan, kunde riskera sitt goda namn och rykte. HågkLivsintr. 13: 162 (1932).
2) utsätta sig för l. ta risken l. löpa risk att råka ut för l. drabbas av l. få l. framkalla (ngt); ofta med inf. l. att-sats ss. obj.: utsätta sig för risken l. löpa risk (att). Hasselroth Campe 277 (1794). Hedberg SvSkådesp. 76 (1884). Man gick blott in på en gård, .. där Gudrun aldrig riskerade att träffa bekanta. Wägner Silv. 86 (1924). (De högre ståndens kultur) måste överlåtas åt specialisten, eller också riskerar man, att forskningen i folkkulturen spränges i specialiteter. Nilsson FestdVard. 15 (1925). Piero var ingalunda hågad att riskera en brytning med Frankrike. Grimberg VärldH 7: 357 (1936).
3) (numera bl. mera tillf.) i abs. anv. av 1 l. 2 l. intr.: sätta ngt l. vad man har på spel; utsätta sig för l. ta risker o. d. Han (dvs. en soldat) risquerar, men (osv.). KKD 8: 166 (1701). Vinsten (av exporten under kriget) går i några fås fickor. Men alla ha måst riskera för den. MoB 7: 140 (1810). Vederbörande kunde sitta hemma och skära pipor i vassen, och låta engelsmännen slita, arbeta och — riskera. Adelsköld Dagsv. 3: 263 (1900).
4) (numera i sht i Finl.) våga sig på l. våga (ett visst företag l. en viss handling). Biberg 1: 63 (c. 1814). Hon var nu så återställd efter sin sjukdom, att hon vågat riskera den långa resan upp till Stockholm. Öberg Makt. 2: 3 (1906). Jag träffade emellertid på Sakari utanför vedboden och riskerade en fråga. Stenius HelgKlost. 115 (1934).
Spalt R 2152 band 22, 1959