| Publicerad 1958 | Lämna synpunkter |
RISSLA ris3la2, v.2 -ade (VRP 1643, s. 1098 (: rislat, sup.), osv.) ((†) pr. sg. pass. -es Kalm VgBah. 297 (1746), Alm(Gbg) 1749, s. 30). vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE, -ERSKA, se avledn.
låta (ngt) passera genom ett rissel (se RISSEL, sbst.2 1), medelst ett rissel rensa l. sortera (ngt). — jfr AV-, UPP-, UT-RISSLA o. O-RISSLAD.
a) (i sht lant., företrädesvis om ä. förh.) med avs. på säd, frö o. d., stundom äv. potatis; äv. utan utsatt obj.; jfr RISSEL, sbst.2 1 a. VRP 1643, s. 1098 (med avs. på humle). Detta (såll) tienar .. till att risla allahanda Sädh. Rålamb 13: 74 (1690). Goda resslade Potatis. GotlLT 1852, nr 42, s. 4. Andra resslade med stora, flätade såll. Suneson GGrund 60 (1926). — särsk. i utvidgad anv., med avs. på kottar: skaka i rissel för att avskilja fröna. LfF 1835, s. 36.
b) i sht tekn. med avs. på grus, kol, malm o. d.; jfr RISSEL, sbst.2 1 b. Den Jorden .. blandar man medh annan swart Mylla och rislar honom. Rålamb 14: 19 (1690). Sanden och kalken (omskyfflas) samt risslas genom ett rissel .. för att afskilja de större, ännu möjligen osläckta kalkbitarne. TT 1871, s. 185. Bergström Kol. 98 (1922). — särsk. med adjektivisk predikatsfyllnad betecknande resultatet av risslandet. Samma Jord-art .. tager man och risslar ren. Lundberg Träg. 57 (1754). (Sanden) risslas fri från all småsten. Garney Masmäst. 346 (1791).
c) oeg. l. bildl. Så över skuggig gårdsplan linden risslar / sitt blomsterflarn med doft av svunna vårar. Fredriksson Arv 20 (1923).
RISSLA UT10 4. (numera bl. mera tillf.) gm risslande framskaffa l. avlägsna ngt. Lind 2: 699 (1749). jfr utrissla.
(b) -KOL. (i fackspr.) i sg. koll. l. i pl.: kol som utsorterats gm rissling. JernkA 1860, s. 353. —
Spalt R 2163 band 22, 1958