Publicerad 1958 | Lämna synpunkter |
RIST ris4t, sbst.3, r. l. f. l. m. (VetAH 1772, s. 74, osv.) ((†) n. (KrigVAH 1824, s. 157)); best. -en (ss. n. -et); pl. ss. r. l. f. l. m. -ar (SAOL (1923) osv.) l. -er32 l. 40 (Brunius Metr. 280 (1836) osv.).
1) halster (se HALSTER, sbst.2 1). Verelius 208 (1681). För fiskens stekning användes på vissa kuster en rist av järn. Landsm. B 15: 76 (1916). Sjöberg Kris. 160 (1926).
2) (numera bl. i icke fackmässigt spr.) i eldstad: system av parallella stänger av järn o. d. på vilket bränslet placeras, för att vid eldning gott drag skall uppstå och askan kunna mellan stängerna falla ned i askrummet, rost (jfr HALSTER, sbst.2 2); äv. om galler för uppvärmning av kärl l. för torkning av lerformar o. d. över eld. VetAH 1772, s. 74. Rinman (1789; för torkning av lerformar). Veden bör brinna på rist eller galler, så att luften har fritt tillträde inunder densamma. JournManuf. 1: 8 (1825). Jag satte hans tallrik att värmas på risten. Werin Brontë Blåst 385 (1927). Kulturen 1940, s. 107. — jfr JÄRN-, KAKELUGNS-RIST.
3) galler anbragt horisontellt i markens plan framför ingång (dörr, port osv.) o. avsett bl. a. för avskrapning av smuts från skodon; äv. (om ä. förh.) om kyrkorist; stundom äv. allmännare, om galler(värk) utgörande trall o. d. (jfr RIST-SYSTEM). Brunius Metr. 280 (1836; om kyrkorist). Den värsta bondtalgen (dvs. leran) på bobborna (dvs. fötterna) kan du dra av på risten där ute. Martinson VägUt 187 (1936).
-STÅNG. (numera bl. tillf.) om var o. en av de stänger av vilka en rist består; jfr -järn, sbst.2 Tackjärnsåsar under Riststängerne (i en eldstad till alunpanna). Rinman 1: 40 (1788). —
(2, 3) -SYSTEM. (tillf.) särsk. till 3, om system av galler(värk) i trall o. d. Martinson Kap 38 (1933).
Spalt R 2166 band 22, 1958