Publicerad 1958   Lämna synpunkter
RIST ris4t, sbst.3, r. l. f. l. m. (VetAH 1772, s. 74, osv.) ((†) n. (KrigVAH 1824, s. 157)); best. -en (ss. n. -et); pl. ss. r. l. f. l. m. -ar (SAOL (1923) osv.) l. -er32 l. 40 (Brunius Metr. 280 (1836) osv.).
Etymologi
[fsv. rist, halster; jfr fd. røst, ryst (ä. d. rist, ryst, røst, d. rist), fnor. rist, nor. dial. rist; möjl. av mlt. roste (se ROST, halster m. m.). — Jfr RISTA, v.1]
1) halster (se HALSTER, sbst.2 1). Verelius 208 (1681). För fiskens stekning användes på vissa kuster en rist av järn. Landsm. B 15: 76 (1916). Sjöberg Kris. 160 (1926).
2) (numera bl. i icke fackmässigt spr.) i eldstad: system av parallella stänger av järn o. d. på vilket bränslet placeras, för att vid eldning gott drag skall uppstå och askan kunna mellan stängerna falla ned i askrummet, rost (jfr HALSTER, sbst.2 2); äv. om galler för uppvärmning av kärl l. för torkning av lerformar o. d. över eld. VetAH 1772, s. 74. Rinman (1789; för torkning av lerformar). Veden bör brinna på rist eller galler, så att luften har fritt tillträde inunder densamma. JournManuf. 1: 8 (1825). Jag satte hans tallrik att värmas på risten. Werin Brontë Blåst 385 (1927). Kulturen 1940, s. 107. — jfr JÄRN-, KAKELUGNS-RIST.
3) galler anbragt horisontellt i markens plan framför ingång (dörr, port osv.) o. avsett bl. a. för avskrapning av smuts från skodon; äv. (om ä. förh.) om kyrkorist; stundom äv. allmännare, om galler(värk) utgörande trall o. d. (jfr RIST-SYSTEM). Brunius Metr. 280 (1836; om kyrkorist). Den värsta bondtalgen (dvs. leran) på bobborna (dvs. fötterna) kan du dra av på risten där ute. Martinson VägUt 187 (1936).
Ssgr (i allm. till 2): RIST-JÄRN, sbst.2 (sbst.1,3 se sp. 2165, 2174). (numera bl. mera tillf.) om var o. en av de järnstänger av vilka en rist består; äv.: rist (se RIST, sbst.3 2). VetAH 1793, s. 117. Jernoxid träffas äfven på gamla ugnsgimor, ristjern och med ett ord på allt jern, som en längre tid varit utsatt för eldens åverkan. JernkA 1827, s. 368. LdVBl. 1838, nr 41, s. 4 (om rist). —
-STÅNG. (numera bl. tillf.) om var o. en av de stänger av vilka en rist består; jfr -järn, sbst.2 Tackjärnsåsar under Riststängerne (i en eldstad till alunpanna). Rinman 1: 40 (1788). —
(2, 3) -SYSTEM. (tillf.) särsk. till 3, om system av galler(värk) i trall o. d. Martinson Kap 38 (1933).

 

Spalt R 2166 band 22, 1958

Webbansvarig