| Publicerad 1958 | Lämna synpunkter |
RIST, sbst.7, n.; pl. = (Rosenhane).
(†) ristande, ristning; särsk. om ristande med sporre i hästs sida. Ähr träet tiukt så kan man giffwa thet twänne rist. Rosenhane Oec. 110 (1662; vid ”åderlåtning” av träd). Sporrhugg, med eller utan rist. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 79 (1836).
Spalt R 2167 band 22, 1958