Publicerad 1958   Lämna synpunkter
RITA ri3ta2, v.1 -ade; l. -er, ritte rit3e2, ritt rit4
Ordformer
(ipf. ritade Murenius AV 372 (1658). — sup. ritt ConsAcAboP 6: 2 (1685: rijdt)).
Etymologi
[sv. dial. rita (ipf. ritte l. ritade, äv. ret); etymologiskt identiskt med RÄTA, v., o. RÄTTA, v. — Jfr RITA, sbst.1]
I. tr.
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) resa l. resa upp (ngn l. ngt); äv. refl. (En på golvet sittande person har) rijdt sigh up uth (dvs. uppåt l. upp åt) wäggen. ConsAcAboP 6: 2 (1685); möjl. särsk. förb. De hjälptes åt att rita stegen rätt upp. Jonsson Fly 19 (1941).
2) (†) bildl.: rätta l. anpassa (ngt efter ngt). The .. som iche utföra (getterna) i skärigården strax Walburgi tijd eller ritade gethebodet efter tingzdomen ther trångh bygd är. Murenius AV 372 (1658).
II. [jfr motsv. anv. i sv. dial.] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) intr.: sticka upp l. stå upprätt l. peka i vädret. De mörka (fjäll-)topparna rita högt i vädret. TurÅ 1905, s. 308.
Särsk. förb. (till I 1; i vissa trakter, bygdemålsfärgat): RITA IHOP10 04. resa upp o. luta (stänger o. d.) med övre ändarna mot varandra. (De) rita .. ihop stänger eller gärdsel i form af en conus, och sätta .. (ärterna) derpå at torkas. Kalm VgBah. 247 (1746).
Ssgr (till I 1): A: RIT-BAND. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) upprest kärve; jfr band, sbst.1 8. Levander DalBondek. 1: 423 (1943). —
-HÄLL. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) lodrätt anbragt häll i spis. Spis- och Rithällar. Malmbgt 1894, nr 91, s. 4. —
-SPIS. (i Finl.) öppen spis i vars spisvrå lång ved inreses vid eldning. En öppen vråspis, ritspis. FolklEtnSt. 5: 100 (1934).
B: RITE-STAVER. (†) upprättstående stör l. stolpe; anträffat bl. om palissadpåle. Är then stadh .. inthet beuäpnadt uthan medh Rithe staffrar om kringh. HSH 39: 114 (1590).

 

Spalt R 2184 band 22, 1958

Webbansvarig