Publicerad 1958   Lämna synpunkter
RITT rit4, sbst.2, äv. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) RIT ri4t, sbst.4, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er (DA 1793, nr 46, s. 4, osv.) ((†) -or JournManuf. 3: 409 (1833)); förr äv. RET, sbst.3, n.; best. -et.
Ordformer
(ret 1688—1722. ridt- i ssg 1790 (: Ridtmakare). rit 1738—1943. ritorna, pl. best. 1833. ritt 1896 osv.)
Etymologi
[jfr d. rit(te), r. l. n., ä. d. äv. ret; av lt. reet, reit, riet, vass(rör) (av mlt. rēt, reit), l. t. riet, ried (se REDD, sbst.4)]
1) (†) tand l. rör i vävsked. DA 1793, nr 46, s. 4. Emellan hvarannan rit i väfskeden trädas 4 trådar. JournManuf. 4: 100 (1834).
2) vävn. vävsked. Stiernman Com. 4: 1205 (1688). Då man vil hafva Lärftet något tunnare än ordinarie, tages en Rit något litet grofvare. Bennet Lin. D 1 b (1738). Blott 1 tråd i hvarje tand af väfskeden eller ritten. 2NF 7: 664 (1907). HantvB I. 8. 2: 19 (1940).
Ssgr (i allm. till 2): RITT-BOTTEN. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) om det undre av de båda horisontella träna i slagbom på väv, i vilket vävskedens nedre kant är anbragt. Nyrén KlädFabr. 137 (1783). Kjellberg Ull 387 (1943). —
-BREDD. vävn. GHT 1905, nr 140 A, s. 4. —
-KROK. vävn. krok med vilken varptrådar inredas mellan tänderna i vävsked. 2UB 8: 296 (1900). —
(1, 2) -MAKARE. (om ä. förh.) hantvärkare som tillvärkade vävskedar, vävskedsmakare; förr äv.: hantvärkare som tillvärkade tänder till vävskedar. Runemarck VägvSthm 125 (1790). Hos undertecknad Privilegierad Rit- och Väfskedsmakare, tilvärkas Riter och Väf-Skedar. DA 1793, nr 46, s. 4. —
(1, 2) -MÄRKE. vävn. i vävnad: märke bestående av gles rand mellan varptrådar, framkallad av grövre l. felplacerad tand i vävsked. 2UB 8: 289 (1900). 2NF 5: 91 (1905). —
-RUM, vävn. n. avstånd mellan två tänder i en vävsked. Hagberg o. Asklund Textilind. 207 (1924). —
-STAV. vävn. = -tand. 2NF 33: 40 (1921). —
-TAND. vävn. tand l. rör i vävsked. UB 6: 425 (1875).

 

Spalt R 2216 band 22, 1958

Webbansvarig