Publicerad 1959   Lämna synpunkter
RIVALITET riv1alite4t l. ri1-, l. rival1-, äv. riva1l-, r. l. f.; best. -en; pl. (föga br.) -er (Dalin (1855), Forssell i 3SAH 3: 322 (1888), Östergren (1936; angivet ss. sällsynt)); förr äv. RIVALITÉ, r. l. f.
Ordformer
(-té 1773, 1797. -tet 1821 osv.)
Etymologi
[jfr t. rivalität, fr. rivalité; ytterst av lat. rivalitas (gen. -tātis), avledn. av rivalis (se RIVAL)]
1) motsv. RIVAL 1: egenskapen l. förhållandet att vara rival(er), (tillstånd av) rivalisering, rivalskap. GFGyllenborg Vitt. 3: 281 (1773, 1797). Ingen qvinnovänskap motstår den hårda pröfningen af rivalitet i kärlek. Snellman Gift. 1: 202 (1842). Den egentliga orsaken till deras (dvs. två unga mäns) fiendskap uppgifves vara rivalitet om min dotter. Rydberg Frib. 29 (1857). Värnlund Vandr. 54 (1926).
2) motsv. RIVAL 2: egenskapen l. förhållandet att vara medtävlare l. konkurrenter l. rivaler, (tillstånd av) rivalisering, rivalskap, konkurrens; äv. övergående i bet.: avundsjuka. SC 1: 924 (1821). Rivaliteten mellan plogen och svärdet är lika gammal som verlden. Topelius Fält. 1: 147 (1853). Rivaliteten mellan Ibsen och Björnson. Lamm StrindbgDram. 1: 184 (1924). Rivaliteten mellan riksmål och folkmål är ju ett inom de nationella gränserna fortgående språkkrig. Björck K12Stövl. 53 (1954).
Ssgr (i allm. till 1 o. 2): RIVALITETS-ANDA, r. l. f. (tillf.) anda präglad av rivalitet. Atterbom Walpole Jer. 51 (1924). —
-INSTINKT~02, äv. ~20. jfr instinkt 2. Ekelöf Utflykt. 147 (1947). —
(2) -KAMP. kamp l. strid som beror på rivalitet mellan de stridande. Lidman FörgängTräl. 109 (1928). —
-KÄNSLA. känsla av rivalitet. Hedenstierna Jönsson 117 (1894). Aurén EurOr. 202 (1936).

 

Spalt R 2271 band 22, 1959

Webbansvarig