Publicerad 1959   Lämna synpunkter
RODISER rodi4ser, m.; ss. självständigt ord anträffat bl. i pl. =; ss. ssgsförled äv. RODESER- rode3ser~.
Ordformer
(äv. rho-. -deser- i ssg 1929, 1932 (: rhodeserriddare). -di(j)ser 1635—1737. -diser- i ssgr 1635 osv.)
Etymologi
[av t. rhodiser; möjl. av it. rodiese, rodisk, av lat. Rhodiensis, rodisk (i m. pl. äv. substantiverat: rodier); till önamnet RHODOS (it. Rodi, lat. Rhodos l. Rhodia, gr. Ῥόδος); formen rodeser- är sannol. bildad efter mönster av MALTESER- (se MALTES). — Jfr RODIER, RODISK]
1) (numera föga br.) = RODIER. Brask Pufendorf Hist. 35 (1680). Bliberg Acerra 181 (1737).
2) (†) (elliptiskt för:) ”rodiserriddare”. Schroderus Os. III. 1: 55 (1635).
3) ss. förled i ssgr som beteckna person l. sak som har l. anses ha samband med Rhodos l. (den under en tid på Rhodos residerande) johannitorden.
Ssgr (till 3): RODISER-HERRE. (†) = -riddare. Schroderus Os. III. 1: 234 (1635). HSH 3: 151 (1693). —
-RIDDARE. [jfr t. rhodiserritter] (numera föga br.) johannitriddare. Isogæus Segersk. 485 (c. 1700). 3NF (1932). —
-TRÄ, n. [jfr t. rhodiserholz; efter nylat. lignum rhodium, rosenträ, felaktigt tolkat ss. ”trä från Rhodos”; lat. rhodius är dels adj. till Rhodos (jfr rodier), dels (i nylat.) lån fr. gr. ῥόδεος, ῥόδιος, adj. till ῥόδον, ros (se ros, sbst.1)]
1) (i fackspr.) om vissa träslag med doft påminnande om rosor; särsk. om rotveden från buskarna Convolvulus scoparius Lin. fil. o. C. virgatus Boiss.; jfr rosen-trä. AHB 54: 92 (1871). Kjellin 907 (1927).
2) (†) = -träd. Möller 1: 109 (1745). —
-TRÄD. (†) träd av vilket rodiserträ erhålles. Möller 1: 120 (1755).

 

Spalt R 2357 band 22, 1959

Webbansvarig