Publicerad 1959   Lämna synpunkter
RODOMONTAD rod1omonta4d l. rωd1– l. rå1– l. rω1-, l. -ωm-, l. -moŋ-, l. 0104 (rådåmångtád Schück), r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(radomon- 1846 (: radomontaderi). rodemon- 1697. rodmon- 1857 (: rodmontadlik). rodoman- c. 1800. rodomon- 1635—1932. -tad 1752—1932. -tade 1697—1871. -tader, pl. 1635—1879)
Etymologi
[jfr t. o. eng. rodomontade; av fr. rodomontade; liksom it. rodomontata till RODOMONTE, namn på en skrytsam konung som omnämnes av Ariosto i Orlando Furioso, varav t., eng. o. fr. rodomont, skrävlare. — Jfr RODOMONTERA]
(numera knappast br.) skryt, skrävel; skrytsamt uppträdande; skrytsam(t) l. skrävlande yttrande l. handling o. d. HSH 37: 233 (1635). Turenne förbant, med sin ungdoms hetta, mera förstånd och beskedelighet, än at han skulle kunna säga en så stor Rodomontade. SvMag. 1766, s. 543. Jag förhäfver mig öfver ingen, som J tyckes tro, och vet och att intet fördra andras rodomantader. HSH 9: 149 (c. 1800). Ljunggren SmSkr. 2: 35 (1879). TySvOrdb. 1951 (1932).
Ssg (†): RODOMONTAD-LIK, adj. skrytsam, skrävlande. AnderssonBrevväxl. 1: 298 (1857).
Avledn. (†): RODOMONTADERI, n. skryt, skrävel; skrytsamt uppträdande. SthmFig. 1846, s. 178. Ljunggren SmSkr. 2: 34 (1879).

 

Spalt R 2365 band 22, 1959

Webbansvarig