Publicerad 1959 Lämna synpunkter ROFFA, v.2 vbalsbst. -ERI (se ROFFERI, sbst.2); -ARE, -ERSKA, se ROFFARE, sbst.2, ROFFERSKA, sbst.2 Etymologi [liksom d. ruffe av mlt. ruffen, roffen, bedriva otukt; jfr mnl. o. holl. roffen, koppla; av ovisst urspr.; möjl. identiskt med ROFFA, v.1 — Jfr RUFFLA, bedraga] (†) koppla, bedriva koppleri. Spegel 376 (1712). Spalt R 2369 band 22, 1959 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
