Publicerad 1959 Lämna synpunkter RONAGEL, r. l. m.; anträffat bl. i pl. ronaglar. Etymologi [sannol. av en motsvarighet till fnor. ró (nor. dial. ro), färö. rógv, liten järnplåt med ett hål i mitten som sättes över ändan av en spik l. dyl. som skall klinkas, klinkbricka (möjl. etymologiskt identiskt med RO, sbst.2), o. NAGEL, sbst.2] (†) klinknagel, nitnagel. 8 st. starka Nöt- eller Ronaglar. GT 1788, nr 33, s. 3. Spalt R 2433 band 22, 1959 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
