| Publicerad 1959 | Lämna synpunkter |
RONDELL rondäl4, äv. roŋd-, r. l. f. (l. m.); best. -en, äv. -n; pl. -er.
1) byggn. o. bef. rundel, pastej (se PASTEJ, sbst.2). Biurman Brefst. 173 (1729). En gränslinje, som skiljer längan utefter borggårdens södra sida med dess rondell från östra längan samt nordöstra huset och hörntornet (i Uppsala ärkebiskopsborg). Fornv. 1930, s. 254.
2) rund skiva av metall l. annat material; särsk.
a) (om ä. förh.) rund plåt som utgjorde en del av ett vapen l. en hjälm l. dyl. Kaveln å .. (rondelldolken) begränsades av tvenne cirkelrunda metallskivor, rondeller, vilka tjänstgjorde som knapp respektive parerplåt. Cederlöf HistPlogbill. 26 (1951). Därs. 87 (på hjälm).
b) tekn. runt utgångsämne (vanl. av plåt) som användes t. ex. vid pressning l. vid tryckning i svarv. SvD(A) 1929, nr 21, s. 20 (om myntplatt). SFS 1952, s. 1237.
c) (i fackspr.) rund skiva av papp som vid emballering av papper anbringas på pappersrulles kortsidor. TNCPubl. 29: 66 (1958).
4) (ny anv.) trafikanläggning (i form av en rund plattform l. refug l. dyl.) som trafikerande fordon ha att passera i rotationstrafik. Där vi har rondellerna kan trafiken i stort sett flyta ganska jämn. SvD(A) 1946, nr 211, s. 13. Rondellen vid Dalbyvägen i Lund. LD 1958, nr 270, s. 7.
-HJÄLM. hjälm med en på hjälmklockans nackparti anbragt (rund) metallskiva. Cederlöf HistPlogbill. 87 (1951).
Spalt R 2435 band 22, 1959