| Publicerad 1959 | Lämna synpunkter |
ROSA rω3sa2, v.2 -ade, förr äv. -te, -t, -t (pr. sg. -ar Syr. 24: 1 (öv. 1536) osv. — ipf. -ade Petreius Beskr. 2: 60 (1614) osv.; -te Hund E14 208 (1605), VDAkt. 1666, s. 224. — sup. -at UpplDomb. 7: 107 (1558) osv.; -t BtÅboH I. 3: 36 (c. 1624). — p. pf. -ad SalOrdspr. 12: 8 (öv. 1536: rosat, f. sg.) osv.; -t Bullernæsius Lögn. 345 (1619), Dalin Vitt. 6: 424 (c. 1760; i vers), Granlund Ordspr. (c. 1880: orost)). vbalsbst. -AN (se avledn.), -ANDE; -ARE (se avledn.); jfr ROS, sbst.3, ROSN.
1) (†) intr., i uttr. rosa av ngt l. ngn, uttala sig berömmande l. uppskattande om ngt l. ngn; skryta med ngt l. ngn. At the sådana synder icke bota eller bekenna, Vthan ock rosa ther aff. FörsprAm. (Bib. 1541). The Påler .. rosa och theraf, att the många feltslagh .. wunnit hafwe. Gustaf II Adolf 175 (1617). Han hade en deyeligh vng Hustru, Hwilken han icke myckit dierffdes rosa aff. Lindner Tijdhfördr. 3 (1641). Hwar och een aff sitt kräm rosar, skryter. Chronander Bel. G 5 b (1649). Rosa intet aff leeken före än han är hållen. Grubb 690 (1665). VDAkt. 1666, nr 224. — jfr O-ROSAD. — särsk. i nekande l. därmed jämförliga satser som ange att ngn icke har anledning att berömma ngt l. att skryta med ngt; särsk. i uttr. icke vara mycket att rosa (ut)av, icke ha(va) ngt att rosa av, icke (kunna) rosa mycket av ngt o. d. Ett .. obehageligit stycke, som icke ähr mykit att rose utaff. G1R 26: 107 (1556). Altså hafver .. Muscovitern intet heller at rose af. RA I. 3: 381 (1594). På wår Sijdha hade man fögha roosa aff någen besynnerligh Segerwinning. Schroderus Os. III. 2: 61 (1635). Jagh håppas, att ett par skälmar skola intet rossa af marknaden, som jag af deras spår märkia kunne, där de hade fälas fram i skogen. Ekeblad Bref 1: 110 (1652; rättat efter hskr.); jfr MARKNAD 7 b. Han rosar intet mycket aff den leeken. Grubb 307 (1678). Iagh kan icke mycket rosa uthaf detta kriget en till dato. JStålhammar (1704) i KKD 7: 65.
2) (numera ofta med ngt vitter prägel) tr.: uttala sig erkännsamt l. berömmande l. uppskattande om (ngn l. ngt); (starkt) berömma l. lovorda l. prisa (ngn l. ngt); stundom äv.: smickra (ngn); i satser med nekande innebörd stundom närmande sig dels bet.: skryta med (ngt), dels bet.: vara tillfreds med (ngt); äv. utan obj.; äv. oeg. l. bildl. Rosa ngn för, äv. (numera bl. i b) av ngt. Huar kon: Christiern och hans venner få en vellig hand offuer them szom the agtat haffue, skulle the icke heller rosze mere marcknaden än wij her j Swerige. G1R 9: 306 (1534); jfr MARKNAD 7 b. Eer som af Lärdom, Dygd ok Lefnad rosad war. Lucidor (SVS) 139 (1671). Rosa en up i ögonen. Rudbeck Atl. 2: 566 (1689). Det är säljarens sak att rosa sin vara. Chydenius 392 (1779). Lifegna jordbruksarbetare, som icke synas ha haft stora skäl att rosa sin tillvaro. Torpson Eur. 2: 108 (1896). Medvetandet att recensenterna sitta där uppmärksamma för att rosa eller risa. Radiolyssn. 1927, nr 37, s. 7. — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Wäl roosadt, är halff såldt. Grubb 48 (1665). Rosa intet Fisken, förr än du haaren (dvs. har den) på disken. Dens. 691. Hvar och en af Eder tycker om sitt, och rosar, som man säger, hvar sin vattnvälling. Lundberg Paulson Erasmus 41 (1728). Vid qväll’n skall dagen rosas. Afzelius SæmE 18 (1818). Rosa bergen, men stanna på slätten. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) refl. (jfr c, d β): berömma sig (själv); äv. i uttr. (kunna) rosa sig av, äv. för l. över ngt, (kunna) berömma sig av l. skryta med (att ha) ngt. OPetri 2: 457 (1535: ther aff). Then som siälff rosar sigh, honom rosar ingen annan. Balck Es. P 7 a (1603). Latiner rosa sig .. / At theras språk hel nett och regelbundigt är. PHesselius (1713) hos Swedberg Schibb. g 4 a. Några rosade sig af sin Matlagning. Dalin Arg. 1: 133 (1733, 1754). (Ditmarskarna) glömde (icke) att rosa sig öfver den seger, de .. hade vunnit. Kjellgren DanmH 86 (1862). Det är ingenting att rosa sig för. Schulthess (1885). (Gossen) rosade sig af att ha blifvit straffad af polisen och kommit ”i tidningen”. Idun 1890, s. 25. jfr FÖR-ROSA.
c) oeg. l. mer l. mindre bildl., om ngt sakligt; särsk.: hedra (ngt), lända till heder för (ngt); äv. refl. (Änden) som alla rådhslag rooser eller lastar. Gustaf II Adolf 71 (c. 1620). Arbetet roosar sigh sielfft. Grubb 882 (1665). Jorden rosade lika litet .. (molnens) smärta, som .. (stormens) vrede, ty hon var våt, sumpig och afskyvärd. Knorring Torp. 2: 169 (1843).
d) i utvidgad anv., i fråga om försäkrande l. bedyrande gm berömmande l. lovordande yttranden o. d.; jfr UT-ROSA.
α) (†) i förb. med att-sats: under lovordande försäkra l. bedyra (att osv.). Bonden kiöper för Silffwer teen (dvs. köper tenn i tron att det är silver), / Om thet haar lijten glantz och skeen. / Jagh (dvs. affärsmannen) rosar at mit godz är fint, / Doch är min idel flärd ock skiempt. Chronander Surge E 1 b (1647).
β) (numera bl. tillf., ålderdomligt) i uttr. rosa sig lycklig, prisa sig lycklig; förr äv. dels i uttr. rosa ngn vara ngt, prisa ngn ss. ngt, dels i uttr. låta rosa sig för ngt, övergående i bet.: låta dyrka sig ss. ngt. Herodes .. lät sigh aff folkit höghferdeligha för en Gudh rosa. Balck Musæus G 2 b (1596). Theras medhållare roosa them wara kostelige och berömelige menniskior. Bullernæsius Lögn. 345 (1619). Jag är rik nog att köpa dig en husfreyja, som skall rosa sig lycklig att få bära nyckelknippan på Folketuna. Heidenstam Folkung. 1: 105 (1905).
2) († utom i ssgn rosans-värd) till 2: beröm, pris, lovord. PErici Musæus 1: 212 a (1582). Sök icke rosan aff folk genom skrymterij. Därs. 5: 52 b.
Ssg: rosans-värd, adj. (i vitter stil, numera bl. mera tillf.) till 2: rosvärd. Hagberg Shaksp. 10: 184 (1850). —
ROSARE, m.||ig. (numera bl. mera tillf.) till 2: person som rosar. Ordspr. 27: 21 (Bib. 1541). Så snart en rosare kommer, sweller hiertat vp aff högferd. PErici Musæus 1: 212 a (1582). Men. ther. ingen. Lastare. fins. ther. behöfs. ingen. Rosare. Runius (SVS) 1: 144 (1699). En mänsklighetens rosare och risare. Randel Myrrha 16 (1917). jfr ögne-rosare.
Spalt R 2508 band 22, 1959