Publicerad 1959 | Lämna synpunkter |
ROSTER ros4ter, n.; best. rostret; pl. =.
2) (föga br.) = ROST, sbst.3 2. Norlander Kungarevyn 5 (1923). På de flesta ställen har man (på svenska landsortshotell) inte något roster utan man lägger brödskivorna på spisen. BVT 1926, nr 25, s. 11.
4) (numera bl. ngn gg om ä. förh.) roste (se ROSTE, sbst.2 1) l. rostugn (se ROST-UGN, sbst.2 2). Ingenting kunde forslas in till de glupska rostren och hyttorna (då isen varken bar l. brast). Hasselblad BergslVärml. 70 (1929; om ä. förh.).
Spalt R 2570 band 22, 1959