Publicerad 1959   Lämna synpunkter
ROXEN, r. l. m.; best. roxnen (Serenius EngÅkerm. 248 (1727: humle-roxnen)) l. (möjl. äv. att hänföra till sg. rox) = (Serenius EngÅkerm. 236 (1727), Därs. 240 (: humleroxen)); pl. (möjl. äv. att hänföra till sg. roxna) roxner (Serenius EngÅkerm. 232 (1727), Mentzer AppÅkerm. 77 (1732)); l. ROX, r. l. m.; best. -en (jfr ovan); pl. möjl. -ar l. -or (se dock anm. nedan); l. ROXNA, sbst.1, r. l. f.; pl. -or (Serenius EngÅkerm. 228 (1727), VetAH 1744, s. 100), möjl. äv. -er (jfr ovan): l. RÖXNA, r. l. f.; l. RÖXEN, sbst., anträffat bl. i pl. röxnar (Salander Gårdsf. 242 (1758: linröxnar)). Anm. Vardera en gg ha formerna roxarna (Broocman Hush. 2: 179 (1736)) o. roxorna (Därs. 185) anträffats. Dessa former skulle kunna tänkas uppvisa pl. best. till sg. rox; då det parti hos Broocman, där formerna förekomma, nära nog ordagrant återger motsvarande framställning i Serenius EngÅkerm. (1727), är det möjligt att de i stället bero på skriv- l. tryckfel för den äldre källans roxnerna (s. 232) resp. roxnorna (s. 244).
Ordformer
(rox 1734 (: hummel-rox), 1741—1852. roxen, sg. obest. 1727. roxen, sg. best. 1727. roxna (-å-, -ks-, -kks-) 1727 (: Roxnor, pl.)—1807. roxner, pl. 1727—1732. röxna c. 1770 (: hummelröxna Herveghr Ordb. 51). röxnar, pl. 1758 (: linröxnar))
Etymologi
[sv. dial. råkksen, rǡksen, råkksna, råssna (Hof DalVg. 150 (1772)), ryxenn (Hof DialVg. 150 (1772)), rysna (i ssgn hummelrysna), stjälk, stängel, reva (av humle l. ärter); möjl. med inskott av k framför s (ss. i sv. dial. (för)räksten, (för)resten, m. fl. ord; se närmare under RESNA) av ett ä. rŭsn(a) (l. rȳsn) till den rot som föreligger i d. rusme, rosme, rysme, røsme, stängel, avskuren humleranka, havrevippa, eng. dial. ruzzom, stängel, sädesax, sv. dial. russla, havreax, rössla, ärtstånd, potatisstånd, d. dial. rössla, rysle, humleranka, stängel, o. sannol. äv. i sv. dial. rusme, rösme, n., torra kvistar, avfall, busksnår, russla, nedhugget mindre träd, russel, avfall, bråte, samt i ROSSEL, sbst.1, o. RUSKA, avhuggen gren o. d.; jfr Stahre Stångskäret 129 ff. (1952)]
(†) om humlereva; äv. koll.; äv. (i ssgn LIN-RÖXEN) om linstjälk; jfr RESNA. Den förra (sortens humle) har på sina Roxnor hvassa hår eller taggar, hvarmed han fäster sig på sina stänger. Serenius EngÅkerm. 228 (1727). Stängerna läggas .. (på ett lakan) med roxen och alt. Därs. 245. VetAH 1744, s. 100. ÖoL (1852; med hänv. till ref). — jfr HUMLE-ROX l. -ROXEN o. LIN-ROXNA.

 

Spalt R 2710 band 22, 1959

Webbansvarig