| Publicerad 1959 | Lämna synpunkter |
RUFS ruf4s, n.; best. -et.
om oreda l. oordning i hår l. garn o. d.; äv. konkretare, om oredigt l. tillrufsat l. burrigt hår l. oredigt garn o. d. Håret var ett enda rufs. Smith Rönnerkr. 40 (1912). IllSvOrdb. (1955). — jfr VIND-RUFS.
-PELLE, m. (numera föga br.) om man l. gosse med rufsigt hår. Klint (1893; under Pierre l’é-bouriffé). Hjelmqvist Förnamn 277 (1903). Klint (1906). —
-TEKNIK. textil. vävnadsteknik varvid vissa trådar klippas upp o. få bilda ett rufs på vävnadens yta. Form 1947, s. 83.
Spalt R 2759 band 22, 1959