Publicerad 1959   Lämna synpunkter
RUGGLIG l. RUGGLOT, adj.
Ordformer
(rugglot c. 1670 (i hskr. fr. c. 1725). ruglot 1558—1640. rugligit, n. sg. 1755)
Etymologi
[jfr sv. dial. rugglot, rugglug, lurvig, rugglig, räfflad, samt ruggla, ojämnhet på en yta; till RUGG, sbst.2]
(†)
1) = RUGGIG I 5 e β. BrölBesw. 242 (c. 1670; i hskr. fr. c. 1725).
2) = RUGGIG III. G1R 28: 370 (1558). Ty på våra mosar är offta nog sank dy ock vatn, samt tufvor och höga buskar, surtallar ock annat, som giör rugligit ock ojämt. DZHallman (1755) hos Linné Bref I. 6: 371.

 

Spalt R 2774 band 22, 1959

Webbansvarig