Publicerad 1960   Lämna synpunkter
RUMSKOTS rum3~skω2ts, förr äv. RUMSKOTTS l. RUMSKOT l. RUMSKOTT, adv.
Ordformer
(-skot- i ssg 1833—1886. -skots 1765 osv. -skott 1870. -skotts 1790—1828)
Etymologi
[jfr d. rumskøds, nor. rumskjøts, t. raumschots; av holl. ruimschoots, av ruim (se RUM, adj.) o. schoot (se SKOT)]
sjöt. i fråga om segling: med skoten halade för rum vind, utan hårt anhalade skot (vid rum vind); vid l. för rum l. gynnsam vind. Dalman 48 (1765). Blåser vinden från 45° till 90° från rätt akterin, säges i allmänhet, att fartyget seglar rumskots. NF 5: 657 (1882). Nu låg han gott över udden och kunde sedan falla på och segla rumskots hemöver. Sparre RylM 70 (1916). VFl. 1929, s. 123.
Ssgr (sjöt.): A: RUMSKOT-SEGLING, se B.
B: RUMSKOTS-SEGLANDE, p. adj. Smith 282 (1917). —
-SEGLING. (-skot- 1833—1886. -skots- 1799 osv.) VetAH 1799, s. 3. —
-VIND, r. l. m. (mera tillf.) rum l. gynnsam vind (som möjliggör rumskotssegling). Gyllenskepp Sjötact. 4 (1787).

 

Spalt R 2945 band 23, 1960

Webbansvarig