| Publicerad 1960 | Lämna synpunkter |
RUN run4 l. med mer l. mindre genuint eng. uttal, sbst.1, r.; best. (tillf., i bet. 1) runnen.
1) handel. (av ekonomisk kris förorsakad plötslig o. panikartad) tillströmning till bank o. d. i syfte att taga ut tillgodohavanden l. att växla sedlar mot guldmynt l. valutor; jfr RUSH, sbst.2 2 a, RUSNING, sbst.2 3 a. BonnierKL (1926). Bankledningen befarade en run. SvD(A) 1931, nr 187, s. 20. Schweiz banker utsatta för run. DN(A) 1933, nr 332, s. 8.
2) [jfr eng. to be engaged by the run] (numera mindre br.) sjöt. i uttr. gå l. mönstra för run, mönstra på ett fartyg för resa till närmaste (l. annan överenskommen) hamn, mönstra för resan. NF 6: 358 (1882). 2NF 10: 810 (1908).
Spalt R 2947 band 23, 1960