Publicerad 1960 | Lämna synpunkter |
RUNNA run3a2, v. -ade.
om runnare.
1) (i sht om utländska förh.) sjöt. motsv. RUNNARE 1: (mot viss ersättning) locka (sjöman) att besöka visst värdshus l. sjömanslogi l. att överge sitt fartyg o. ta hyra ombord på ett annat fartyg. Han (dvs. sjömannen) hade blivit runnad och befann sig på en ”plimsollare”. Lindwall Jakt 52 (1916).
2) (om förh. i Förenta staterna) motsv. RUNNARE 2: lura (immigrant) på pängar under förespegling att vilja hjälpa honom tillrätta. HZetterström i InnanBörj. 172 (1921). Dens. Gåt. 47 (1922).
Spalt R 3041 band 23, 1960