Publicerad 1960   Lämna synpunkter
RUPPEL- rup3el~.
Etymologi
[jfr sv. dial. (Dalarna) ruppel, älggräs; trol. etymologiskt identiskt med isl. rupl, n., vbalsbst. till rupla, lösriva, uppriva (till samma rot som föreligger i lt. ruppen; se RUPPA), o. möjl. eg. betecknande växt som ryckes upp (med händerna o. icke mejas med lie)]
ss. förled i ssgr betecknande vegetation bestående av vissa grovstjälkiga växter (särsk. gullris o. älggräs).
Ssgr (i vissa trakter, bygdemålsfärgat): RUPPEL-GRÄS. om det i sht av grovstjälkiga växter (särsk. gullris o. älggräs) bestående foder som fås från ängsslogar längs fjällbäckar i Dalarna o. Härjedalen. LAHT 1891, s. 345. —
-SLOG l. -SLOGA. ängsslog med ”ruppelgräs”. Dessa bäckars vegetation (tillgodogöres) under namn af ”ruppelslogor”. LAHT 1891, s. 345 (från Dalarna). LmUppslB 947 (1923). —
-VÄXT. om var o. en av de växtarter som ingå i ”ruppelgräs”. LAHT 1891, s. 347.

 

Spalt R 3059 band 23, 1960

Webbansvarig