Publicerad 1960   Lämna synpunkter
RUSHA ruʃ3a2, äv. RUSCHA ruʃ3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE; -ARE (se avledn.).
Ordformer
(rusch- 1917 osv. rush- 1920 osv.)
Etymologi
[av eng. rush, rusa, möjl. av feng. hrȳscan, susa, brusa, knaka, samhörigt (möjl. etymologiskt identiskt) med mht. rūschen (t. rauschen) o. sannol. av ljudhärmande urspr. — Jfr RUSH, sbst.2, RUSKA, v.2]
sport.
1) göra en rush (se RUSH, sbst.2 1) l. rusher. Jonason Fotb. 102 (1917; i fråga om fotboll); jfr RUSH, sbst.2 1 b. Den fenomenalt rushande Schmidt på tredje banan pressade sig obönhörligt förbi. SvD(B) 1957, nr 238, s. 15 (i fråga om löpning); jfr RUSH, sbst.2 1 a.
2) tr.
a) gm rush(er) tvinga l. pressa (ngn mot ngt); särsk. i fråga om boxning, motsv. RUSH, sbst.2 1 c. Cook .. rushade svensken mot repen. DN(A) 1934, nr 31, s. 13.
b) i sådana uttr. som rusha andan ur ngn, betecknande att ngn gm en rush l. rusher gör en motståndare andfådd o. uttröttad. (Han) startade fjärde set med våldsam energi, tydligen i avsikt att rusha andan ur den äldre Borotra. IdrBl. 1935, nr 2, s. 2; jfr RUSH, sbst.2 1 c.
Särsk. förb. (till 1; sport.): RUSHA IN10 4. särsk. i uttr. rusha in på ngn, i fråga om boxning: göra en rush (se rush, sbst.2 1 c) mot ngn (o. försöka komma innanför motståndarens gard). Jag förstod att han tänkte rusha in på mig i första ronden. Swing 1920, nr 6, s. 5. —
RUSHA UPP10 4. göra en rush upp (mot ngt). (Fotbollsspelaren) tilläts .. att rusha upp mot svenska målet. IdrBl. 1924, nr 70, s. 1; jfr rush, sbst.2 1 b.
Avledn.: RUSHARE, m.||(ig.). [jfr eng. rusher] sport. till 1: om tävlande som kan l. brukar göra rusher. Månsson har (under bandymatcherna) aldrig framträtt som rushare av rang. IdrBl. 1924, nr 18, s. 1; jfr rush, sbst.2 1 b.

 

Spalt R 3082 band 23, 1960

Webbansvarig