Publicerad 1960   Lämna synpunkter
RUSKEN, sbst.
Ordformer
(ruschen 1578. ruske- i ssg 1578. rusken 1578—1659)
Etymologi
[av ä. t. ruske(n); av lat. ruscus; av ovisst urspr.]
(†)
1) busken Ruscus aculeatus Lin., myrtentörne. (Lat.) Ruscus, Bruscus. (Sv.) Rusken, Musetörne. Franckenius Spec. E 4 a (1659).
2) (kärna i) frukt av myrtentörne, bl. a. använd i den äldre medicinen. BOlavi 142 b (1578; Wirsung: Ruscken). Därs. 68 a.
Ssgr (jfr 2; †): A: RUSKE-FRÖ, n. = rusken-kärna. BOlavi 66 a (1578).
B: RUSKEN-KÄRNA, r. l. f. kärna i frukt av myrtentörne. BOlavi 156 b (1578).

 

Spalt R 3095 band 23, 1960

Webbansvarig