Publicerad 1960   Lämna synpunkter
RUST rus4t, sbst.3, l. ROST ros4t, sbst.7, l. RÖST rös4t, sbst.2, r. l. m. (Meyerson VapArboga 162 (1939) osv.) l. n.; best. -en resp. -et; pl. -er32 (ArkliR 1561, avd. 1, osv.), ss. n. äv. =.
Ordformer
(rost 1567 osv. rust 1561 osv. röst 1567 osv.)
Etymologi
[fsv. röst, n.; jfr fd. røst (d. røst, ryst, best. -en); av mlt. rust, m., lanshake; liksom mlt. ruste, f., ro, vila, i avljudsförh. till RAST, sbst.1; jfr äv. t. rüst- i ssgn rüsthaken, lanshake. — Jfr RUSTA, v.2, RÖST, utbyggnad på fartyg]
(utom i ssgn RUST-HAKE numera bl. tillf., om ä. förh.) = RUST-HAKE. Blancke drafftygh medh Lårskenär knädopp(er), armskenär, hantzskar stårmhuffwd och Rusth. ArkliR 1561, avd. 1. Röster gjordes (omkr. 1570 i Arboga) .. av .. Påvel Stellwagen och Johan Surlender. Meyerson VapArboga 155 (1939).
Ssg: RUST-HAKE. [jfr t. rüsthaken] (förr) på rustning: på högra sidan av bröstet anbringat (stundom fällbart) stöd för lansen, lanshake. BonnierKL 9: 1479 (1926). 2SvUppslB 24: 791 (1952).

 

Spalt R 3107 band 23, 1960

Webbansvarig