Publicerad 1960 | Lämna synpunkter |
RUTENIUM rɯte4nium l. ru-, n.; best. -eniet l. -eniumet, i best. anv. äv. utan slutartikel; förr äv. RUTEN, sbst.2, n.
kem. o. fys. sällsynt förekommande, grå, spröd, hård, pulveriserbar metall som utgör ett till platinametallerna hörande grundämne med atomvikt 101,7 o. atomnummer 44. Berzelius ÅrsbVetA 1845, s. 152. Starck Kemi 222 (1931). — jfr SVAVEL-RUTEN.
Spalt R 3162 band 23, 1960